Den didaktiska triangeln är en modell som illustrerar undervisningens komplexitet och visar på de komponenter som samspelar. De tre komponenterna är innehåll – lärare – barn/elev. Man behöver ta hänsyn till alla komponenter eller relationer för att förstå dem fullt ut (Andersson, Gullberg & Lagrell (2020).

Läraren och innehållet

Relationen mellan läraren och innehållet visar på lärarens relation till ett visst innehåll, vilken kunskap läraren har, att läraren omarbetar innehållet så att det passar barnen och hur läraren presenterar innehållet. Denna relation kallas framställning (eller representation).

Barnet/eleven och innehållet

Relationen mellan barnet/eleven och innehållet handlar om vilken relation barnet/eleven har till ett visst innehåll, om barnet/eleven har kommit i kontakt med innehållet sedan tidigare, vad barnet/eleven kan och hur barnet/eleven upplever mötet med innehållet. Denna relation kallas erfarenhet.

Läraren och barnet/eleven

Relationen mellan läraren och barnet/eleven kan benämnas interaktion eller kommunikation.

Undervisningsrelationen

Undervisningsrelationen ska karaktäriseras av en relativt jämn fördelning mellan hörnen. Om man enbart följer barnen/eleverna blir det svårt att tala om undervisning. Om man fokuserar på relationen lärare – innehåll kan läraren istället betraktas som en ämnesspecialist.

Utmaningar

Inom de ovan beskrivna relationerna kan speciella utmaningar uppstå. I relationen mellan läraren och innehållet kan utmaningen vara att balansera den egna friheten i val av innehåll mot läroplanens krav. I relationen mellan läraren och barnet/eleven kan utmaningen ligga i att läraren bestämmer innehållet och att barn/elever och lärare gemensamt utforskar ett innehåll de kommit fram till tillsammans. I relationen mellan barn/elever och innehåll kan utmaningar uppstå kring barns/elevers erfarenheter, intresse och förmågor. Om läraren inte känner till barnets/elevens relation till innehållet kan undervisningen hamna på en nivå som inte är relevant för barnet/eleven. Det kan antingen bli för svårt eller för lätt för barnet/eleven, som då tappar intresset.

Didaktiska och pedagogiska relationen

Utifrån den didaktiska triangeln kan man även tala om den didaktiska resp. den pedagogiska relationen:

Den didaktiska relationen: är relationen mellan läraren och barnets/elevens relation till innehållet. Här försöker läraren förstå hur barnet/eleven tänker kring innehållet. Denna relation ses som central i den didaktiska triangeln och utgör grunden för undervisning. Den kan sägas vara kärnan i lärarens profession (A a). I detta sammanhang kan det vara aktuellt att fundera kring det didaktiska kontraktet. Det didaktiska kontraktet syftar på en outtalad överenskommelse mellan lärare och barn/elever kring hur man förväntas agera under en viss lektion, t ex en matematiklektion eller en sångsamling. Under en matematiklektion förväntar sig eleverna t ex att de ska räkna i sin mattebok, medan barnen under en sångsamling förväntar sig att de ska sitta i ring och sjunga tillsammans. Det didaktiska kontraktet kan göra det svårare för en lärare att genomföra lektionen på ett annat sätt än vad barn/elever är vana vid, t ex att ge eleverna ett problem som de ska lösa tillsammans under matematiklektionen (Skolverket, 2019).

Den pedagogiska relationen: är relationen mellan läraren och barnet/eleven. Denna relation är asymmetrisk genom att läraren och barnet/eleven har olika positioner. Läraren har mer kunskap, erfarenhet och makt (Andersson et al, 2020).

Referenser:

• Hjälmeskog, Andersson, Gullberg & Lagrell (2020) Didaktik i förskolan. Malmö. Gleerups.
• Skolverket (2019) Det didaktiska kontraktet

Läs mer om vetenskaplig grund