Elevens förmåga till ansvarstagande | Kvutis Scroll To Top

Elevens förmåga till ansvarstagande

Preliminär målsättning

Elevens förmåga till ansvarstagande ska utvecklas i samverkan mellan skola och hem så att trygghet och studiero i skolan främjas.

Förslag på process

  1. Ta del av forskning kring ansvarsförmåga och begrepp som kan användas för att få en nyanserad förståelses för och för att kunna synliggöra/följa elevernas förmåga att ta ansvar.
  2. Utifrån forskning och begrepp arbeta fram kriterier som kan användas för att notera och observera elevernas förmåga att ta ansvar.
  3. Använda kriterierna i det undersökande arbetet för att utvärdera och följa upp de förändringar som görs i undervisningen.
Inspirerad av Gibbons
Inspirerad av Gibbons

 

Forskning kring ansvarsförmåga

Christian Lundahl, aktivera eleven som ägare av sin egen lärprocess (12:29)

Självbedömning innebär att eleven reflekterar över kvaliteten på sitt arbete, bedömer om det är i enlighet med kunskapskraven och därefter reviderar eller övar mer. När de bedömer sina egna arbetsprestationer tjänar detta till att förstärka det egna lärandet. Eleverna har genom det aktiva bedömningsarbetet ökade möjligheter att bli förtrogna med kännetecken på kvalitet. Ofta diskuteras självbedömning som en del av begreppet självstyrning. Med detta menas att eleven utvecklar självständighet, självkontroll och självdisciplin och blir bättre på att både bedöma, planera och ta ansvar för det egna lärandet. I skolans mål ingår att eleven ska utveckla ett allt större ansvar för sina studier och sin förmåga att själv bedöma sina resultat. Formativ bedömning kan bidra till att eleverna utvecklar strategier för självstyrning.

Återkoppling från läraren har visat sig kunna stärka elevers lärande men riskerar samtidigt att göra dem beroende av läraren om inte deras förmåga att även bedöma sig själva stärks. En återkoppling från läraren kombinerad med en bedömning tillsammans med eleven kan vara ett bra sätt att öva på självbedömning. Att eleverna är delaktiga i arbetet med tydliggörande av kännetecken på kvalitet kan bidra till att öka deras förståelse av skillnader i kvalitet mellan olika lösningar eller prestationer.

I syfte att stärka elevens egen förmåga till bedömning kan kamratbedömning vara ett hjälpmedel. Vid kamratbedömning ser eleverna fler exempel på hur uppgifter kan lösas vilket kan stödja deras förståelse för kunskapskraven och förmåga att urskilja skillnader i kvalitet mellan olika arbeten. De kan då lättare se styrkor och svagheter i sitt eget arbete. När elever fungerar som resurser för varandra kan de i vissa fall avlasta läraren samtidigt som de får återkoppling vid fler tillfällen. När eleverna ger återkoppling till varandra använder de sitt sätt att förklara och kommunicera vilket kan ge återkopplingen en annan karaktär än den läraren skulle ha gett. En aspekt av kamratbedömning är alltså att den kan bidra till att eleverna blir mer delaktiga i bedömningsfrågor vilket kan stärka och underlätta kommunikationen om bedömning mellan lärare och elever.

Såväl kamratbedömning som självbedömning kan ta tid att utveckla om eleverna inte mött detta tidigare. Det är viktigt att tänka på att detta är något eleverna måste öva på om de är vana vid en klassrumskultur där det endast är läraren som bedömer.

Källa: Kunskapsbedömning i skolan – praxis, begrepp, problem och möjligheter, Skolverket

Självbedömning och självreglering

Kamratbedömning, /—/ kan förstås som ett steg på vägen mot utvecklandet av självbedömande och självreglerande elever. Vikten av att elever utvecklas mot att bli goda självbedömare betonas av Black och Wiliam (1998). De bygger vidare på tankar från Sadler (1989) och Ramaprasad (1983) och menar i enlighet med dem att feedback handlar om att överbrygga gapet mellan individens nuvarande nivå och den önskvärda nivån. Sådan feedback kan dock inte efterlevas utan att eleven har utvecklat en egen förståelse av såväl den egna nivån som den önskvärda. På basis av detta hävdar Black och Wiliam (1998) att ett medvetet arbete med att utveckla den självbedömande förmågan hos elever är en nödvändig förutsättning för effektivt lärande.

Man skiljer ofta på de besläktade begreppen självreglerat lärande och självbedömning. Självreglerat lärande beskrivs som en process där eleven sätter upp mål för sitt lärande och sedan försöker övervaka, reglera och kontrollera kognition, motivation och beteende i syfte att nå dessa mål (Pintrich, 2000). Självbedömning är en formativ bedömningsprocess där eleven reflekterar över kvaliteten i sitt arbete, söker avgöra i vilken mån det svarar mot uppställda mål och kvalitetskriterier och sedan reviderar sitt arbete utifrån det (Andrade & Boulay, 2003). Andrade (2010) menar att man förenklat kan säga att studier kring självreglerat lärande har fokuserat på hur elever hanterar lärandeprocesser, medan studier kring självbedömning har fokuserat på elevers bedömning av produkterna av sitt lärande. Oavsett om fokus är på process eller produkt handlar det om att involvera eleverna i reflektioner över sitt lärande och träna dem i att bli aktiva aktörer och ägare av sitt eget lärande.

Baserat på en modell av Goodrich (1996) listar Andrade (2010, s 93) åtta nyckelelement som samtliga behöver finnas med om elever ska utveckla självreglerande egenskaper och bli goda självbedömare:

1) Medvetenhet om värdet av självbedömning
2) Tillgång till tydliga bedömningskriterier
3) En specifik uppgift att bedöma
4) Modeller för självbedömning
5) Direkta instruktioner och stöd i att göra självbedömningen
6) Övning
7) Antydningar om när det är lämpligt att självbedöma
8) Möjlighet att revidera och förbättra prestationer

Om arbete med självbedömning inte fungerar tillfredsställande beror det, enligt Andrade, ofta på att en eller flera av ovanstående element inte finns på plats. Vidare lyfter Andrade fram några exempel på väl fungerande självbedömningsmetoder, bland annat projektbaserad portfoliobedömning, där såväl processorienterad självreglering som uppgiftsorienterad självbedömning är del. Trafikljusmetoden, som beskrivs av Black m fl (2003), där olikfärgade muggar användes av elever för att indikera sin förståelse av ett visst undervisningsmoment, eller genom att med olika färger markera sin förståelse av frågor på en text eller liknande, nämns också av Andrade som ett exempel på träning i självbedömning och självreglering. Källa: Formativ bedömning i svensk och internationell forskning, Skolverket

Litteratur

Andra källor

Share Button

Kvalitet och Utveckling i Svedala