En formativ bedömning börjar redan i planeringen av undervisningen. Med utgångspunkt i styrdokumenten bör uppgifter och frågor vara utformade på ett sätt som kan ge information om elevens förmåga. Den formativa bedömningen kan sägas ha två syften i detta sammanhang. Den ska ge läraren information om elevens lärande för att kunna ge återkoppling men också information om hur undervisningen fungerat för att kunna göra lämpliga justeringar i planeringen.
Bedömningen anses ha olika möjligheter att stödja lärandet beroende på hur frågor ställs och uppgifter formuleras. Öppna frågor eller uppgifter inbjuder till att bedömningen kan göras av eleven och läraren tillsammans och ger goda möjligheter till utvecklad och framåtriktad återkoppling. När frågor inte har ett självklart rätt svar stimulerar de till tänkande och diskussion och svaren från eleverna kan användas som utgångspunkt för att öka förståelsen.
Elevuppgifter som är inriktade mot ”görande” tycks ge goda möjligheter till bedömning under arbetsprocessens gång och kan därmed fungera i återkoppling som eleven har användning för i sitt lärande. Det kan vara uppgifter där elevernas kunskaper ska användas i nya sammanhang eller där de förväntas lösa problem eller uppgifter där ämnesspecifika förmågor tränas. Uppgifter som liknar situationer i samhället där eleverna behöver använda sig av de redskap som de lärt sig i de olika skolämnena, så kallade autentiska eller vardagsnära uppgifter, har även visat sig fungera väl för formativ bedömning. Utgångspunkten för hur uppgifter konstrueras blir här hur eleverna ska kunna använda sina kunskaper.
Ett hjälpmedel för att göra kunskapskraven tydliga för eleverna är att konstruera bedömningsanvisningar. Dessa kan skilja sig åt beroende av uppgiftens karaktär och omfattning men centralt är att eleven förstår både kunskapskrav och kännetecken på kvalitet för de uppgifter de arbetar med. När det gäller bedömnings- anvisningar för enskilda uppgifter är det kopplingen till kunskapskraven för den enskilda uppgiften som är det centrala och inte kunskapskraven i ämnet. Det viktiga är att eleven ges möjlighet att förstå skillnader i kvalitet för lösningar på den uppgift de arbetar med. Detta innebär att kunskapskraven behöver konkretiseras. Ett sätt att göra detta kan vara att visa tydliga exempel på uppgifter av varierande kvalitet eller att beskriva kvaliteter i bedömningsanvisningarna. Risken är annars att både kunskapskraven och kvalitetskriterierna hamnar på en alltför generell nivå för att eleverna ska kunna ha användning för dem.
(ur Skolverkets Kunskapsbedömning i skolan)
