Innehållsförteckning
I huvudet på en chef för barn- och elevhälsan februari 2022. Utdrag från en presentation.
Min karriär närmar sig sitt slut och det känns speciellt att titta tillbaka och summera min resa.
Jag har alltid varit nyfiken och gillat att upptäcka nya saker och jag har hoppat på de tåg som gått förbi efterhand. Jag vill förstå människor och samband i samhället och har en bakgrund som förskollärare, jag har läst psykologi och utbildat mig till Studie- och yrkesvägledare. Jag har alltid på något sätt arbetat med barn och ungdomar i behov av stöd. När jag började som chef fanns det varken HR- eller IT-avdelning; man fick klara sig själv. Idag finns det mycket stöd, både vad gäller ledarskap och det praktiska. I Svedala kommun har jag fått mycket chefs- och ledarutbildning: projektledning och satsning på ledarskap på olika sätt under de senaste åren.
Ansvar – handlingskraft – omtanke
Den främsta utbildningen i ledarskap har scouting gett mej. Det har handlat om att successivt få ett större ansvar, först genom att leda barn, sen verksamheter, sen leda ledare och större verksamheter. Jag har också utbildat ledare och varit aktiv i studieförbundet.
Att leda ideella krafter är lite annorlunda, man är ju inte chef, men kan leda mot mål. Målen är ofta väldigt konkreta t ex till sommaren ska vi ha ett läger för 1.000 deltagare som behöver mat, program-aktiviteter, ledare och allt som hör till. Att vara med och skapa en bra organisation för att bygga en hel stad som varar över några veckor har varit oerhört lärorikt, men kräver handlingskraft.
Sen måste det vara kul för att alla ska vilja lägga ner så mycket tid och kraft. Det gäller att skapa bra ledarteam. Om teamet gillar varandra och har kul sprider det sig till barnen och verksamheten. Här kommer omtanken in. Här har jag också lärt mej att våga ta hjälp av andra som kompletterar mig.
Se framåt – se möjligheter
Jag har läst att man kan jämföra olika ledarskap med hur man ror en roddbåt och hur man paddlar en kanot. När man ror har man siktet bakåt och när man paddlar har man det framåt. Jag har paddlat mycket kanot och jag tror på att ha siktet framåt. Jag tror på att se möjlighet och hitta lösningar. Det är mycket som är jobbigt och utmanande men där finns också möjligheter. Jag har ett lösningsfokuserat ledarskap, men har fått öva mig på att analysera mer.
Planera hållpunkter och välja väg
Ledarskap kan också jämföras med hur man tar sig fram i en fors. Om man paddlar i en fors gäller det att läsa forsen – var ligger stenarna, var ligger bakvatten, vart ska man sikta och vilka är hållpunkterna man måste komma förbi utan att välta? Kanske måste man gå en viss sträcka istället för att paddla. Ledarskap handlar om samma sak. Jag gillar att planera baklänges. När ska målet vara nått, vilka hållpunkter behövs för att det ska vara möjligt. Det är viktigt att välja väg, men man måste också kunna byta riktning. Krokiga vägar är ofta roligare eftersom man inte vet vad som finns runt hörnet och allt kan inte förutsägas även om man planerar noga, ibland måste man bara våga.
“Jag kan ha fel!” – Natthiko
Man får inte bli kär i sina egna idéer. Ibland hamnar man i ett vägskäl och funderar på vilken väg man ska ta. Jag har många kloka människor runt mig och har väl lärt mej mer och mer att lyssna och släppa prestigen.
Gemenskap, delaktighet
Scouting har också gett mej möjlighet till internationella upplevelser av olika slag. Jag har rökt vattenpipa med scouter från Saudi-arabien, rensat fisk på Färöarna, suttit runt lägerelden i Pennsylvania. Denna nyfikenhet på andra länder, andra människors förutsättningar har jag haft glädje av när jag fick ta mej an och bli chef för modersmålslärarna och Välkomsten.
Bland modersmålslärarna blev det viktigt att skapa en gemenskap och en delaktighet samtidigt som det behövdes ställas krav. Jag tror att det är lättare att leva upp till nya krav och förväntningar när man också får något tillbaka. Vi samlades runt gemensamma tema jobbade fram undervisningsmaterial och hade trevligt tillsammans. Det fanns ingen organisation och jag insåg ganska snart att jag inte skulle fixa det utan en bättre struktur. Vi skapade arbetslag, arbetslagsledare och byggde en struktur runt Välkomsten. Fredagarna på Välkomsten och bland modersmålslärarna gav så småningom mer energi än vad det tog, arbetslagsledarna fick växa och jag fick lättare att hinna med.
“Ledningsgrupperna har blivit mina Vänner i viken” – Petri Partanen
Elevhälsan har alltid bestått av självständiga individer, högutbildade med ansvar, i sin legitimation, i hälso-och-sjukvårdslagen. Lagen kräver att vi har ledningsansvariga i legitimationsyrkena och i samband med införandet av detta skapade vi också, inom Barn- och elevhälsan, en ledningsgrupp med en samordnare/ansvarig inom varje profession. Det har funnits motstånd, många diskussioner kring varför och hur men vi är på väg. Via ledningsgruppen syr vi ihop och styr upp diskussionerna på professionsmötena och i tvärgrupperna. Arbetet i våra tvärgrupper kring nätsmart m. m. har också utvecklat gemenskapen i arbetsgruppen som nu är ca 25 personer. I vårt SKA finns nu en mycket högre delaktighet hos alla.
Alla pusselbitar behövs
En organisation är för mej som att lägga ett pussel, att se samband, mönster, se en bild växa fram. I ett bra team behöver vi både blåa, gula och röda bitar som ju kompletterar varandra. Alla bitar behövs för att bilden ska bli hel.
Vid rekrytering letar jag efter personligheter och kompetenser som kompletterar den nuvarande gruppen. Det har gett alla mycket, både kompetens och nya insikter samt nya samarbetsparter. Syftet med att ha olika kompetenser i elevhälsan, är samma som på barnkonferenserna i förskolan och EHT/EHM i skolan. De senaste åren har jag skapat tvärteam, där vi komplettera varandra, bli mer tillsammans än var och en ensam, vilket har höjt kvalitén.
Planering handlar för mej också om struktur, ansvarsfördelning, tydlighet. Ledningsgrupper, arbetsgrupper, tidplaner mm.
Learning by doing
“Vi vuxna är som barn, vi behöver också bli utmanande på en lagom nivå för att utvecklas på bästa sätt.”
Jag kan inte säga att det finns någon speciell teori som har påverkat mej framför någon annan. Jag kan ofta relatera till Vygotskij och hans proximala utvecklingszon, jag tror den gäller för oss vuxna också inte bara barnen och deras utveckling. Det gäller att få rätt utmaning i rätt tid, att få möjlighet att utveckla sina positiva förmågor, att bli utmanad att ta sig an nya saker. Learning by doing, Dewey, har ju också funnits med. Att våga ta sig an nya saker, en nyfikenhet, att lära sig under tiden man går vidare.
“Mitt ledarskap har varit som att lära sig cykla”
- Våga prova
- Prova med stöd
- Kan själv
