I huvudet på en rektor, mars 2023.

• I huvudet på Kristina Elvingsson PDF

Jag har valt att utmana mig själv, fundera på djupet och sticka ut hakan i det formella och informella ledarskapet. I min berättelse har jag valt att berätta om min resa i ledarskapet och mellan samhällsskikten. Jag inleder min presentation med kommunens värdeord:

Mod: Min akilleshäl är att vara mig själv, inte att spela en roll som exempelvis rektor. Mitt mod i dag ligger i att fundera över mig själv och att berätta om mig själv.

Öppenhet: Jag är öppen genom att vara öppensinnad och genom att dela med mig. Öppenheten finns kvar i vuxen ålder. Att vara öppen och dela med mig som duktig flicka kan vara både positivt och negativt – man kan vara för naiv, men samtidigt är man öppensinnad för det annorlunda och nya.

Engagemang: Jag har ett stort engagemang i bland annat förskolans verksamhet där jag är chef. Förhoppningsvis kan både kollegor och medarbetare se engagemanget.

Hållbarhet: Hur kan vi ge förutsättningar till en hållbar framtid för barn och ungdomar som har andra förutsättningar, som är nästan som alla andra men ändå inte? Hur kan vi skapa hållbarhet för alla familjer? Är det rimligt att avkräva luciakläder varje år eller både gymnastikskor för både inomhus- och utomhusbruk? Hur gör vi för att skapa en hållbar skola och hållbar utveckling när inte alla har samma förutsättningar? Vilka normer och förväntningar behöver vi rusta barn som är annorlunda – själv lär jag mig fortfarande.

Alfahonan

Jag ser mig som en alfahona som leder flocken och säkerställer dess välbefinnande och trygghet. Flocken utgjordes som barn av mina fyra syskon.

Jag växte upp på Kroksbäck som var uppdelat i ett område med bostadsrätter och ett område med hyresrätter. Min familj hade en bostadsrätt. Familjen såg ut som alla andra med bostadsrätt men betedde sig mer som familjerna som hade en hyresrätt. Barnen delade rum, åt kvällsmat i stället för middag och gjorde många aktiviteter tillsammans. Vi gjorde hemester och återbrukade, men var hela, alltid rena och mätta.  Familjen var stammisar på det lokala biblioteket och far läste Astrid Lindgrens böcker som godnattsaga.

Uppväxten präglades av stor öppenhet och då spelade det inte någon roll vilken religion eller sexualitet man har. Min mamma hade inte förmåga att hjälpa oss barn med läxorna. Men hon säkerställde att vi satte oss vid köksbordet varje dag och gjorde dem. Jag blir den som är bra på läxor och här skapades en glädje och ett engagemang tillsammans.

Fotbollen

Jag var osäker som barn, men det förändrades via fotbollen. På planen var det jag och laget. Jag hade analyserat motståndarlaget i förväg och hade koll på vem i vårt lag som behövde peppas och vem som behövde en klapp på axeln. Det var jag som ledde och fördelade arbetet på plan. Det var min arena och jag var bra på det (men det får man ju inte säga så klart). I omklädningsrummet blev jag åter mitt lilla jag – den lilla flickan som ville vara som alla andra, men bara är nästan som dem.

Jag fick inte gå utanför gården förutom när jag gick till fotbollsträningen fram och tillbaka. På väg till fotbollsträningen gällde det att hålla koll och springa om det dök upp en man i rock. Jag lärde mig att inte vara rädd utan att springa vägen rakt fram eller tillbaka om han dök upp. Inga avvikelser från vägen var tillåtna.

Förskollärare

Jag tog förskollärarexamen vid 28 års ålder. Jag bekantade mig med Sterns teori som bygger på interaktion mellan människor. Barnet utvecklas inte oberoende av andra utan tillsammans med andra. Därmed blir vuxna viktiga som förebilder och möjliggörare. Det skapar förståelse för hur viktig förskolan är.

Jag har också haft förebilder i min chefs- och ledarskapsresa.  På olika sätt har Christina, Anette och Charlotte varit viktiga för mig.

Jag får mitt första arbete som förskollärare på Hattstugan och blir också fackligt ombud. Förskolechef Christina Johansson skapade en känsla av delaktighet och drev arbetet med att skapa tydlighet i olika yrkesroller. Det blev många chefsbyten när Christina blev områdeschef och jag sökte ett nytt jobb i kommunen för jag ville lite mer.

Anette Lindh som var en stark ledare med pondus, humor, tydlighet och mod, blev min nya chef och förebild. Anette gillade när en medarbetare ville lite mer, även om det var trångt på arenan. Hon trodde på mig och gav mig möjligheter som gjorde att jag fick visa vad jag gick för. Jag utmanades och utvecklades i min yrkesroll men också som människa. Under denna tid blev också Vygotskijs proximala utvecklingszon ett begrepp, som fortfarande är viktigt i mitt liv.

Att få driva och engagera och få barn och kollegor att växa, utvecklas och utmanas är viktigt för mig. Jag som var fackligt ombud  fick utbildningar av facket, blev arbetslagsledare och tillförordnad rektor när Anette var frånvarande.

Jag blev uttagen till 4 Yes-kommunernas traineeprogram. Efter programmets slut fick jag ansvar för att bygga upp utbildningen för nästkommande program. Jag fick då samarbeta med Svedala kommuns HR-chef Charlotte Svensson som ställde höga krav, men som också var ett stort stöd för att lyckas i uppdraget. Jag gick också rektorsprogrammet där jag anammade Viviann Robinssons och Susan Wheelands teorier. Sedermera blev jag rektor.

Att vara chef

Som rektor på Tegelbrukets förskola växte jag som chef och människa och fick en annan tilltro till mig själv. Jag prövade egna tankar, inte bara ärvda. Att starta upp den nya förskolan Åkerbruket var en utmaning, men också en möjlighet att växa i mig själv, börja om och våga. Retoriken blev viktig i och med att personalen på Tegelbruket skulle flyttas till Åkerbruket. Vill medarbetarna åka med på båten eller inte? Val måste göras. Jag var inte kaptenen på båten utan befann mig överallt på båten. Jag applicerar ”Alla ska lyckas” även på medarbetarna. De ska växa och må bra och jag säkerställer flockens välbefinnande och trygghet. Flocken är fortfarande viktig oavsett i vilken roll jag har – den formella som rektor eller en del av flock med en förväntad delaktighet. Jag är lejonhonan i alla lägen – som mamma, chef, syster mm.

Jag är inte som alla andra och har bestämt mig att inte vara som alla andra. Att inte vara som alla andra är min hemliga superkraft!