Att ge alla elever förutsättningar och möjlighet att nå goda resultat är en stor utmaning för skolan. /—/ I forskningen definieras framgångsrika skolor bland annat som skolor där eleverna gör större framsteg än andra skolor med liknande socioekeonomiska förhållanden. Den brittiske forskaren Pamela Sammons har granskat skolor med stor andel elever från socioekonomiskt utsatta områden. Hon visar att socialgrupp är en betydelsefull faktor för om elever lyckas med sin utbildning. Men hon visar också att skolan och undervisningens utformning har stor betydelse. Sammons betonar några delar som särskilt viktiga: undervisningens kvalitet med elevers kunskaper i fokus, ett varmt omhändertagande klimat och att eleverna känner sig uppskattade som människor. Hon benämner de skolor som lyckas ge alla elever möjlighet att nå höga resultat i skolan som ”effektiva skolor”. I denna slag skola har undervisningen ett tydligt syfte med strukturerade lektioner och anpassad pedagogik. Lärarna klargör målen för lektionerna och hänvisar också till dem för att behålla fokus.

ur Skolinspektionens rapport –Rätten till kunskap

Några slutsatser som kan dras utifrån forskningen om hur undervisningen påverkar elevers studieprestationer och som Skolinspektionen tar fasta på lyder:

• Elever vars lärare använder en bred arsenal av metoder och verktyg och sina goda ämneskunskaper i undervisningen, lär sig mer än elever vars lärare saknar eller inte fullt utnyttjar sin didaktiska och metodiska kompetens.
• Elever vars lärare är tydliga ledare som utmanar, driver och skapar förtroendefulla relationer, lär sig mer än elever vars lärare inte ser det som sin uppgift att peka ut riktningen för elevens utveckling och erbjuda verktyg som kan leda eleven rätt.
• Elever vars lärare vet att det är deras ansvar att organisera under­visningen efter elevers individuella behov, lär sig mer än elever vars lärare tror att elever lär på samma sätt och undervisar därefter.
• Elever som undervisas av lärare som vet och visar att alla elever kan lära, lär sig mer än elever vars lärare tror att vissa elever kan och andra inte.
• Elever som ges förutsättningar att vara med och välja aktiviteter och vars erfarenheter och kunskaper blir en utgångspunkt i under­visningen, lär sig mer än elever vars lärare tror att elever inte har det som krävs för att involveras och vara med och påverka.

En framgångsrik undervisning som leder till att eleverna når goda studieresultat kan inte beskrivas i endimensionella termer. Det är kvaliteten i lärarens kombinerade kunskaper, förmågor och handlingar i varje unik undervisningssituation som skapar förutsättningar för elevers lärande och kunskaps­utveckling. Medan forskningen pekar ut några speci­fika kompetenser hos läraren som visat sig ha stor betydelse; kompetens att bygga och utveckla relationer, ledarkompetens och didaktisk kompetens, krävs också en organisation som skapar tydlig­het och struktur och där det finns kollegiala samtal om mål, värderingar och bedömning av resultat som rektor driver. Inom denna ram kan läraren sedan forma sin undervisning och skapa tydliga och goda förutsättningar för elevernas lärande.

ur Skolinspektionens sammanställning av forskningsresultat som stöd för granskning på vetenskaplig grund –Framgång i undervisningen

Det är svårt att i den vetenskapliga litteraturen hitta stöd för att individuella kompetensutvecklingsinsatser i form av några föreläsningar baserade på den enskilde lärarens intresse och ansvar ger någon varaktig effekt. Effekten blir ofta att den individuella kompetensutvecklingen i de flesta fall slutar just hos läraren. Däremot finns allt mer stöd för att systematisk kompetensutveckling under lång tid som baseras på skolbaserade aktiviteter, klassrumsobservationer, reflektion över dessa, och med inslag av utomstående expertis har stor chans att göra varaktigt avtryck i verksamheten. Detta finns till exempel beskrivet i en av de största metastudierna av forskning kring lärares professionsutveckling, Teacher Professional Learning and Development: Best Evidence Synthesis Iteration, som sammanställts av den nyzeeländska forskaren Helen Timperley och hennes kollegor.

 

 

 

 

 

 

 

 

Även studier som har gjorts av det brittiska centret Evidence for Policy and Practice Information (EPPI) ger stöd för att kollegial kompetensutveckling ger mer effekt än individuell, centret är världsledande på systematiska översikter för utbildningsområdet. EPPI lyfter fram att det är viktigt att lärare får identifiera sina egna fortbildningsbehov och att det finns processer som uppmuntrar, utvidgar och strukturerar den professionella dialogen och som möjliggör för lärare att pröva nya lärdomar i undervisningen. Institutet summerar: ”Den samlade bilden om vad som ger positiv effekt indikerar att kontinuerlig kollegial fortbildning för lärare har en stor potential att spela en avgörande roll vid tolkning och implementering av skolreformer i praktiken.”

För svensk del lyfter forskaren Lars Mouwitz i Hur kan lärare lära? fram vikten av att engagera lärare i projektens utformning, genomförande och utvärdering och att aktiviteter som inbegriper hela ämnesgruppen har stor betydelse. Mouwitz ser problem i att lyfta ut enskilda lärare och ge extern fortbildning eftersom läraren inte kan hävda sig vid återkomsten till kollegor och traditionell skolkultur. Sammantaget måste lärarnas kunnande om klassrumspraktik uppmärksammas och förädlas, och förändringar av arbetssätt måste utgå från denna kunskapspotential i förening med ny forskning.
(ur Forskning för klassrummet, s.24ff)