Scroll To Top

Höga förväntningar

Förskolor och skolor i Svedala kommun kompenserar väl för de olika förutsättningar som barnen har med sig. Vi garanterar en utbildning där våra förskolor och skolor presterar på en jämn och hög nivå, varje år.

Från det att eleverna börjar skolan ska de uppnå minst godkända kunskaper och andelen elever som presterar på högre nivå ska vara hög och öka. Alla elever utmanas att prestera efter sin bästa förmåga.

Collective self-efficacy innebär att lärarna som kollektiv på en skola är övertygade om att man med gemensamma krafter kommer att lyckas med att få eleverna att uppnå målen. John Hattie, skolforskare och professor i pedagogik, har i sin metasstudie ”Visible Learning” (2009) undersökt vad det är som är viktigt för att förbättra elevernas resultat, men Hatties studie har vuxit sedan 2009 och omfattar nu 1.200 metastudier (800 i Visible Learning). Överst på listan finner vi nu en ny effekt som han kallar för Collective self-efficacy (se rutan) som stödjer Svedalas mål, strategi och vision att alla ska lyckas. Med en effektstorlek på 1.57 är Collective self-efficacy den påverkansfaktor som är starkast i Hatties studie. Läs mer i artikel Pedagog Stockholm.

Så lyfter vi resultaten i skolan

Kommuner som deltar i SKL:s Matematiksatsning PISA 2015 prövar sin egen styrning och ledning utifrån tre områden och sex satser:

Gemensam ledning

  • Ledningsnivåerna (nämnd, förvaltningsledning, rektorer) är sammanlänkade.
  • Det finns en tydlig uppdrags- och rollfördelning.

Gemensam syn

  • Höga förväntningar på alla elever och övriga.
  • Lärarnas kompetens och samarbete är avgörande.

Gemensamma rutiner

  • Det finns fungerande rutiner för en systematisk uppföljning och återkoppling.
  • Det finns fungerande rutiner för att fånga upp elever i behov av stöd.

Satserna utgår från: SKL:s arbete med Öppna Jämförelser, Framgångsrika skolkommuner och från internationella studier som McKinseyrapporterna 2007 och 2010 samt John Hatties Synligt lärande 2011.

Gemensam styrning och ledning

 

Den samlade läroplanen

Läraren ska följa och bedöma elevernas kunskapsutveckling på ett medvetet och pedagogiskt sätt. Bedömningarna hänger samman med undervisningen och ska kartlägga och värdera elevernas kunskaper, återkoppla för lärande, synliggöra praktiska kunskaper och utvärdera undervisningen.

Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att utveckla förmågor i olika ämnen. Det centrala innehållet beskriver det innehåll som undervisningen ska ha och som ska användas för att utveckla elevernas förmågor i ämnena. I kunskapskraven kan vi läsa om hur olika kvalitéer av ämnenas förmågor ser ut, alltså hur känner vi igen en väl utvecklad och en mindre utvecklad förmåga.

Diskutera den samlade läroplanen
  • Hur använder ni de mål och riktlinjer som finns angivna i läroplanens andra del i planeringen och genomförandet av undervisningen i ämnet?
  • Är det några mål och riktlinjer som ni arbetar med på ett sätt som ni själva är extra nöjda med? Försök att identifiera vad det kan bero på.
  • Är det några mål och riktlinjer som ni har svårare att veta hur ni ska hantera? Försök att identifiera vad det kan bero på och formulera utifrån detta konkreta handlingsalternativ som ni prövar och följer upp.
  • Hur gör ni bedömningar av elevernas utveckling i förhållande till de mål som anges i läroplanens andra del? Hur dokumenterar ni detta?
Diskutera kursplanen
  • Vilka syften lyfts fram i kursplanen för ämnet?
  • Vilka likheter och skillnader finns i jämförelse med den tidigare kursplanen?
  • Hur relaterar de olika punkterna i det centrala innehållet till syftet med ämnet?
  • Vad får centralt innehåll i ämnet för konsekvenser för er undervisning?
  • Vad säger ämnets syfte om hur ni behöver arbeta med det centrala innehållet?
  • Hur arbetar ni för att skapa en likvärdig undervisning för alla elever?
Diskutera kunskapskrav och bedömning
  • Vilka krav ställer kunskapskraven på er undervisning?
  • Hur arbetar ni för att eleverna ska få kunskap om vad som krävs för olika betyg?
  • Hur arbetar ni med att kontinuerligt dokumentera, utvärdera och bedöma elevernas kunskaper?
  • Hur använder och dokumenterar du information från informella respektive formella bedömningar?
  • Hur ger ni eleverna respons under arbetets gång?
  • Hur använder ni resultat från nationella prov eller avstämningar utifrån diagnostiska material och bedömningsstöd i undervisningen?
  • Hur försäkrar ni er om att de bedömningar ni gör av elevernas kunskaper är så rättvisa och likvärdiga som möjligt?
  • Hur kan man arbeta med bedömningsexempel för att konkretisera kunskapskravens progressionsuttryck (de ord som avgör gradskillnaden mellan de olika betygsstegen i ett kunskapskrav) för eleverna?

Läs mer i Guide för bedömning Lgr11 och i Kunskapsbedömning i skolan.

Likvärdig bedömning

Läraren ska följa och bedöma elevernas kunskapsutveckling på ett medvetet och pedagogiskt sätt. Bedömningarna hänger samman med undervisningen och ska kartlägga och värdera elevernas kunskaper, återkoppla för lärande, synliggöra praktiska kunskaper och utvärdera undervisningen.

Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att utveckla förmågor i olika ämnen. Det centrala innehållet beskriver det innehåll som undervisningen ska ha och som ska användas för att utveckla elevernas förmågor i ämnena. I kunskapskraven kan vi läsa om hur olika kvalitéer av ämnenas förmågor ser ut, alltså hur känner vi igen en väl utvecklad och en mindre utvecklad förmåga.

Kvalitet i bedömningar kan granskas utifrån tre olika aspekter:

  • Validitet – är bedömningen samt tolkningen och användandet av dess resultat är trovärdiga.
  • Reliabilitet – är en bedömning tillförlitlig och möjlig att upprepa med samma resultat.
  • Allsidighet – är bedömning av en elevs kunskapsutveckling baserad på en variation av bedömningssituationer och perspektiv.

Bedömningars validitet handlar om att utifrån kunskaps-kraven bedöma rätt saker i tillräcklig omfattning. Detta underlättas genom konkretiseringar i form av elevexempel. Nyckelbegrepp är relevans, likvärdighet, ämnesvaliditet, representativitet, och samstämmighet mellan konkretiserade mål, undervisning och bedömning. Hur resultatet av bedömningar används, och de konsekvenser användningen får, påverkar också bedömningens trovärdighet. Bedömningssituationer kallas ofta prov. Här görs en åtskillnad mellan papper-och-penna-prov samt vardagsnära prov. Olika typer av prov är lämpliga i olika sammanhang. Till de vardagsnära proven hör t.ex. öppna och konkreta bedömningssituationer som liknar vardagliga förhållanden samt portföljbedömning.

Med interbedömarreliabilitet menas samstämmighet mellan två eller flera bedömare. Bedömningar kan göras mer reliabla genom att lärare sambedömer, byter elever eller anonymiserar elevprestationer, använder sig av bedömningsexempel och tydliga bedömnings-anvisningar av olika slag eller genom att lärare tränar sin bedömningsförmåga. Variation och allsidighet i bedömningar av elevprestationer är också förutsättningar för en ökad likvärdighet.

Läs mer i Kunskapsbedömning i skolan – praxis, begrepp, problem och möjligheter.

Betyg och bedömning

Läraren ska följa och bedöma elevernas kunskapsutveckling på ett medvetet och pedagogiskt sätt. Bedömningarna hänger samman med undervisningen och ska kartlägga och värdera elevernas kunskaper, återkoppla för lärande, synliggöra praktiska kunskaper Guide för bedömning Lgr11och utvärdera undervisningen. Elevernas kunskaper bedöms utifrån nationella kunskapskrav. Det finns kunskapskrav för alla skolans ämnen och kurser. Kunskapskraven beskriver vad som krävs i olika årskurser och på gymnasial nivå för godtagbara kunskaper och för olika betyg.

Läs Svedalas Guide för bedömning Lgr11 och Pedagogstockholms Betyg årskurs 6(-9) Informationsmaterial.

Kunskapskrav för varje ämne och kurs

Det finns kunskapskrav för alla ämnen i grundskolan och alla kurser i gymnasieskolan. Kunskapskraven beskriver vad som krävs för godtagbara kunskaper och för olika betyg. Nationellt fastställda kunskapskrav finns för godtagbara kunskaper för årskurs 3. I de årskurser och kurser där betyg sätts finns kunskapskrav för betygen A, C och E. Kunskapskraven preciserar vilka kunskaper som krävs för respektive betyg. Om det saknas underlag för bedömning av en elevs kunskaper i ett ämne, på grund av att eleven varit frånvarande, ska betyg inte sättas i ämnet. Detta markeras med ett streck (-) i betygskatalogen. Betyget F och streck ska inte användas i grundsärskolan, gymnasiesärskolan eller särvux.

Om eleven riskerar att inte uppnå det lägsta godkända betyget, E, är skolan skyldig att utreda om eleven är i behov av särskilt stöd.

Betygsstegen B och D

Betyget B ska sättas då eleven nått kunskapskravet för C i sin helhet och till övervägande del kunskapskravet för A. Betyget D ska sättas då eleven nått kunskapskravet för E i sin helhet och till övervägande del kunskapskravet för C.

Betygsstegen B och D grundar sig alltså på vad som står i kunskapskravet för betyget under och över. Underlaget för betygen B och D kan se olika ut för olika elever. En elev uppfyller vissa delar av kunskapskravet för det överliggande betyget medan en annan elev uppfyller andra delar. Båda eleverna kan dock bedömas uppfylla det överliggande betyget till övervägande del. Eftersom ”till övervägande del” är en bedömning som kan se olika ut från elev till elev kan dessa kunskapskrav inte preciseras vare sig på nationell eller på lokal nivå.

Läs vidare i Betygskalan och betygen B och D- en handledning

Bedömning av ”till övervägande del”

Vid bedömningen av ”till övervägande del” gör läraren en helhetsbedömning av de kunskaper eleven visar jämfört med överliggande kunskapskrav. I jämförelsen identifierar läraren vilka delar av kunskapskraven som eleven uppfyller och bedömer med stöd i kursplanens syfte och centrala innehåll om elevens kunskaper sammantaget uppfyller kravet på ”till övervägande del”.

Värdeorden

I kunskapskraven används ett antal värdeord som återfinns i flera ämnen. Ord får till stor del sin betydelse i de sammanhang de används och det är därför inte möjligt att göra generella definitioner. Skolverket har tagit fram kommentarmaterial till kunskapskraven i grundskolans ämnen. Dessa ger en bredare och djupare förståelse för hur kunskapskraven är konstruerade. De utgår från verksamma lärares bedömningar av autentiska elevexempel och beskriver hur lärare kan gå till väga för att identifiera bedömningsaspekter utifrån värdeorden.

Läs mer i Kommentarmaterial till kunskapskraven för grundskolan.
Läs mer i Skolverkets stödmaterial Bedömningsaspekter.
Läs mer om värdeorden på KvUtiS.

Rätt till kunskap och särskilt stöd

Skolan ska ge alla barn och elever den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling. Detta för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.

Reglerna innebär att skolan inte kan nöja sig med att en elev når den lägsta godtagbara kunskapsnivån utan eleven ska få ledning och stimulans för att nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling. Även elever som lätt når de lägsta kunskapskraven ska få ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

Från och med den 1 juli 2014 har bestämmelserna om stöd­insatser i skolan ändrats. Med anledning av detta har Skolverket reviderat de allmänna råden.

Innan stödinsatser riktade mot individen sätts in är det viktigt att skolan har sett över hur organisationen omkring eleven ser ut. Det kan bland annat ske genom att se över hur resurser för­delas, vilka pedagogiska metoder som används, hur den aktuella elevgruppen fungerar och hur elevens lärmiljöer är organiserade. Förändringar i organisationen omkring eleven kan ibland vara tillräckligt för att skapa förutsättningar för utveckling. Ibland kan en elev vara i behov av mer individinriktade stöd­insatser. Dessa kan sättas in i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen eller i form av särskilt stöd.

Extra anpassningar
Extra anpassningar är en stödinsats av mindre ingripande ka­raktär som normalt är möjlig att genomföra för lärare och övrig skolpersonal inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det måste inte fattas något formellt beslut om denna stöd­insats. Bestämmelserna om extra anpassningar gäller för elever i alla skolformer som berörs av de allmänna råden, samt för fritidshemmet. 
Särskilt stöd
Särskilt stöd handlar, till skillnad från stöd i form av extra anpassningar, om insatser av mer ingripande karaktär som normalt inte är möjliga att genomföra för lärare och övrig skolpersonal inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det är insatser­nas omfattning eller varaktighet, eller både omfattningen och varaktigheten, som skiljer särskilt stöd från det stöd som ges i form av extra anpassningar.

Om en elev riskerar att inte utvecklas i riktning mot kunskaps­målen i läroplanen eller mot att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra an­passningar. Om en elev efter en tid med denna stödinsats fort­farande inte utvecklas i riktning mot kunskapsmålen i läropla­nen eller mot att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås är det viktigt att de extra anpassningarna intensifieras och anpas­sas ytterligare utifrån elevens behov. Är stödinsatsen trots detta inte tillräcklig gör lärare eller övrig skolpersonal en anmälan av elevens eventuella behov av särskilt stöd till rektorn.

Modell för arbetsgång
Modell för arbetsgång

Bestämmelserna om särskilt stöd gäller för elever i alla skol­former som berörs av de här allmänna råden, förutom kommu­nal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna samt utbildning i svenska för invandrare. Bestämmelserna gäller även för fritidshemmet. Särskilt stöd beslutas av rektorn och dokumen­teras i ett åtgärdsprogram.

Läs Allmänna råd för arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram och Anna Bengtssons Är det behoven som är boven?

Ta del av Umeås åtgärdsbank: Banken består av kortfattade åtgärdsbeskrivningar med fokus på vad som konkret kan göras i lärmiljön.

Share Button

En reaktion på ”Höga förväntningar”

Kommentarer är stängda.

Kvalitet och Utveckling i Svedala