“I Sverige år 2019 är internet en naturlig del av tillvaron, och de allra flesta barn blir tidigt internetanvändare. Åtta av tio förskolebarn använder nätet även om det sker mest i hemmet. I takt med att barnet växer blir det vanligare att få egna enheter som mobiltelefon, och allt med internetanvändning sker i skolan… Förskola, skola och föräldrar behöver hålla jämna steg med denna digitala barndom för att förstå vilka kunskaper och färdigheter som behövs för att navigera sig genom livet.”

Detta går att läsa i Barnen och internet 2019, en delrapport av Svenskarna och internet som sätter fingret på Barn- och Elevhälsans viktigaste budskap kring ämnet. Det vill säga att vi tillsammans, förskola/skola och föräldrar, kan vägleda barnen i ett komplext digitalt samhälle.

En av Roslätts pedagoger, Ulrika Janér, släppte i början av sommaren en fängslande blogg, “Hur har vi det på nätet egentligen”. Avslutningsvis skriver hon om Barn- och Elevhälsans kommande insatser kring “Nätsmart”. Detta gav oss idén att berätta mer om hur arbetet med Nätsmart vuxit fram och utformats. Syftet med materialet är att hitta en balans mellan hur nätet påverkar eleverna och deras dagliga behov såsom sömn, relationer, rörelse med mera. Vi som skriver är skolsköterska och skolkurator. Tillsammans med två kollegor reviderade vi det befintliga materialet Nätvanor årskurs 7, som varit en del av projektet “Ungas Hälsa”. Det fanns olika åsikter om materialet och vi beslutade att ta reda på mer. Vi sökte fakta, letade forskning, pratade med pedagoger och lät elever i årskurs 7 svara på enkäter. Detta ledda till att vi fick in mycket intressant underlag, men absolut mest intressant var ungdomarnas egna svar. Vi frågade dem bland annat kring vad och om det hade fått med sig någon ny kunskap, om deras föräldrar lärde sig något nytt och i vilka årskurser ungdomarna tyckte att det vore lämpligt att prata om nätet i skolan.

När vi analyserade elevernas enkätsvar, framkom det att många inte upplevde sig ha fått med sig ny kunskap och att cirka hälften trodde att deras föräldrar lärt sig något nytt. Utvärderingen visade också tydligt att vi behöver arbeta med nätvanor i betydligt lägre åldrar.

Materialet vi ville skapa skulle vara lättöverskådligt och enkelt för alla att följa samt ha en tydlig röd tråd genom upplägget. När vi inventerade upptäckte vi att det fanns mycket material kring ämnet. Blickarna föll på Lajkas lektionsupplägg (https://lajka.prinsparetsstiftelse.se), som har just det vi sökte och därför fick bli vår grundstomme. Enkäten visade att eleverna saknade vissa teman, såsom grooming och catfishing, varpå vi kompletterade med det.

Föräldrarnas involvering och delaktighet funderade vi mycket kring. Därför ville vi framhäva hur viktig deras närvaro är i sina barns och ungdomars nätvardag. Vårt upplägg bygger genomgående på föräldrarnas delaktighet. Informationsbrev till dem skickas ut före uppstart av arbetet med Nätsmart i årskurs 7. Arbetet knyts ihop och avslutas med ett workshopinspirerat föräldramöte, där den största och viktigaste delen består av elevernas berättelser om sitt arbete till föräldrarna. Information från elevhälsan utgör en mindre del av föräldramötet.

Under läsåret startades ovanstående arbete med Nätsmart igång lite olika beroende på skola. Pandemin och fjärrundervisningen påverkade arbetet. Upplägget med föräldramöte har inte gått att genomföra. En av skolorna har inte låtit det stoppa dem utan har istället  hittat andra möjligheter att genomföra föräldradelen. Eleverna har berättat för sina föräldrar hemma och återkoppling har skett till pedagogerna.

Denna skola har utvärderat det nya upplägget Nätsmart årskurs 7 både med elever och pedagoger. Analysen visar att eleverna är betydligt mer nöjda än tidigare år och det framkommer att 70% anser att de lärt sig något nytt. 85% skattar att deras föräldrar lärt sig eller kanske lärt sig något nytt. Detta fantastiska resultat har möjliggjorts genom att föräldrar gjorts delaktiga genom hela processen, att deras barn berättat om hur de har det på nätet och om arbetet med Nätsmart. Till pedagogerna har föräldrar kommit med positiv feedback om att arbetet varit värdefullt och intressant att ta del av samt att de fått ny kunskap.

Barn- och elevhälsan fortsatte sedan arbetet med att skapa material för de lägre åldrarna. I samråd med rektorer beslutades att årskurs 2 blev bra som ingång. Arbetsgrupper bildades för att ta fram material för årskurs 2 och 4. Upplägget i båda årskurserna inleds och avslutas med information till föräldrarna. Lektionerna bygger på övningar och case för att förankra kunskap och ge verktyg till elevernas vardag.

Studien Barnen och internet 2019, visar på att endast hälften av föräldrarna till barn på mellanstadiet uppger att de är väl insatta i barnens liv på nätet och bland föräldrar till barn på högstadiet är det knappt en tredjedel som känner sig väl insatta. Bland dessa föräldrar uppger 4% att de inte alls vet vilka barnen kommunicerar med, 44 % känner till en del av vilka barnen kommunicerar med och hälften säger sig veta vilka deras barn kommunicerar med på nätet.

Avslutningsvis vill vi därför betona vikten av närvarande vuxna runt barnen och deras nätvardag. Elza Dunkel är docent i pedagogiskt arbete och har forskat om barn och ungas internetanvändande och om kulturer på nätet. Hon är tydlig med att förbud, istället för att skydda barnet, kan leda till trängda situationer, där barnet inte vågar vända sig till vuxna. Hon uttrycker sig som att “Förbud är farligare än att inte göra något”. Barn behöver ha trygga vuxna bakom sig, det vill säga att de alltid ska kunna vända sig till någon vuxen om det händer något. Denna vuxna måste i sin tur kunna ta emot förtroendet på ett bra sätt och inte skambelägga.

Som skolsköterska och kurator möter vi elever i årskurs 5 vid pubertetssamtal där vi förutom kroppens utveckling pratar om sexualitet, relationer och samtycke. Vi anser att Elza Dunkels resonemang är viktigt även här. Eleverna behöver få kunskap för att hantera situationer som uppkommer i vardagen. Vuxna behöver i god tid vara närvarande inom området och förmedla ett tillåtande klimat. Genom att ge ungdomarna en stabil plattform som består av kunskap och trygghet, får eleverna större möjlighet att våga vända sig till vuxna när det behövs. Det viktiga är inte att vi som vuxna kan allt. Det viktiga är att vi bryr oss och är intresserade av elevernas vardag.

Bloggen har blivit ett reflekterande avslut på hur det blev som det blev. Vi har fått sätta ord på en del tankar och diskussioner samt möjlighet att lyfta fram hur viktigt det är att ha eleverna delaktiga när vi utformar material samt hur enormt viktigt det är att vi samverkar skola och föräldrar.

Diskussionsfrågor

• Hur involveras föräldrarna i skolans arbete med nätet?
• Vilket ansvar har skolan och lärare för barns och ungas närvaro på nätet?

Inlägget är författat av Elin Leander, skolsköterska och Eva Schelin, skolkurator, Barn- och elevhälsan