Tänk dig när du kommer hem efter en arbetsdag och möter din partner vid dörren och det första hen säger är: “Oj, vad du ser sliten ut! Hur mår du egentligen?”.

Tänk dig istället att du kommer hem och din partner säger: “Vad mysigt att du kommer nu! Jag har saknat dig idag!”.

Vilken situation känns bäst tror du? Det är rätt självklart men med våra barn och elever gör vi tyvärr alltför ofta det första alternativet; uppmärksammar något negativt.

Att arbeta med ett salutogent perspektiv, det vill säga fokusera på det som fungerar istället för det som inte fungerar, är både mer effektivt och mer positivt för alla inblandade och ändå är det svårt. Det går emot en del av vår natur att inte uppmärksamma och benämna det som inte fungerar. Det är mycket lättare att se strumporna som hamnat utanför tvättkorgen än resten av kläderna som faktiskt hamnat i tvättkorgen. Detta gör att vi hela tiden behöver påminnas.

Mycket jag skriver i denna blogg kan tas som självklart. Men som sagt, det som är självklart i teorin är inte självklart i praktiken och vi behöver alla påminnas. Ofta!

Forskning som gjorts har visat att skolan är alltför inriktad på misslyckanden, tillkortakommanden, svagheter och svårigheter. Det är egentligen inte konstigt att det blir så. När eleven misslyckas med en uppgift på ett prov så är det den uppgiften som uppmärksammas. Helt enkelt för att det är det som behöver läras in. Med det innebär ett dilemma, för vi vet att fokusera på misslyckanden sänker människors tro på sig själva och då även deras möjlighet att lyckas.

För att bli framgångsrik så måste man få uppleva framgång. Alltför många elever  känner sig inte framgångsrika i dagens skola. Ett sätt som kan bidra till att elever upplever framgång är att ha ett salutogent förhållningssätt.

Psykolog och forskare Martin Foster har skrivit boken “Fem gånger mer kärlek” där han sammanfattar internationell forskning som finns kring föräldraskap. Han konstaterar att för att relationen “samarbetet” mellan föräldrar och deras barn ska fungera så behövs det 5 gånger mer positiv uppmärksamhet än negativ. Jag tänker mig att detta är allmänmänskligt. Vi alla behöver mycket mer positiv uppmärksamhet för att må bra och fungera både socialt och intellektuellt.

Vi människor har flera grundläggande behov. Ett av dem är just att uppleva sig kompetent. Vi behöver också ha goda relationer, känna oss delaktiga samt uppleva oss unika. När dessa behov är tillgodosedda upplever vi meningsfullhet och känner oss motiverade till att bland annat prestera. Dessa behov påverkar även varandra. Till exempel för att kunna vara socialt ansvariga och bidragande måste vi känna oss lyckade i någon mening.

Psykolog Abraham Maslow ser det till och med som en behovshierarki, en trappa eller pyramid. För att de högre behoven ska kunna bli tillfredsställda så måste de lägre vara tillgodosedda.

Kan jag som personal på skolan bidra till att något/några av dessa behov tillfredsställs så ökar jag förutsättningarna för att eleven ska lyckas. Det handlar om att först skapa förutsättningar för dessa behov för att sedan regelbundet stödja genom att få eleven att se sin kompetens, sina relationer, känna sig delaktig et cetera.

För att kunna lyckas arbeta salutogent behövs en vidare syn på både elever och annan personal i skolan. Alla är en del av ett system som påverkar oss och som vi själva påverkar. Som ett exempel kan nämnas stress, vilket jag ser mycket av inom skolans värld. Stress skapar frustration och får lärare och andra vuxna på skolan att känna att de inte räcker till, vilket påverkar elever och får dem att känna att de inte räcker till. Stress ger kortsiktiga lösningar och bidrar till ett allmänt tråkigt skolklimat som påverkar alla.

Jag vet att mycket redan görs för att eleverna ska lyckas:

• Att bli glad när man ser eleven.
• Ha ett positivt bekräftande språk mot eleven.
• Vara nyfiken på eleven.
• Lägger skoluppgifterna på rätt nivå så att eleven lyckas.
• Tydliga regler och rutiner så att eleven lyckas.
• Ta reda på något mer om eleven så att det går att hitta hens intresse/kompetens.
• Uppmärksamma att man ser eleven när hen gör vad hen ska.
• Att göra grupparbeten med tydliga instruktioner och rollfördelning för att även öka känslan av delaktighet och social samvaro.
• Ha tilltro till eleven och ge ansvar.

Diskussionsfrågor

• När man ger tillbaka ett prov kan man då mer uppmärksamma det som faktiskt eleven lärt sig på olika sätt?
• Ser man någon annan kompetens som kan uppmärksammas i den uppgift som lämnats in eller i det arbete som görs på lektionen?
• Hur kan man uppmärksamma social kompetens/utveckling?
• Hur kan jag hantera frustration och stress så att det inte går ut över eleverna?

Inlägget är författat av Crister Samuelsson, skolkurator, Barn- och elevhälsan.