I huvudet på en rektor april 2022. Utdrag från en presentation.
Nu ska ni få en inblick i min resa mot ledarskapet. Formandet av ”ledarjaget” och formandet av mina kulturstrategier
Mitt mål var egentligen aldrig att bli en ledare. Tänker jag tillbaka ser jag att ledaregenskaper och att leda växt fram tidigt i mitt liv. Jag växter upp i en familj med mamma, pappa och en storasyster.
Som ni ser fick jag här möta en typ av ledare, när jag agerar docka i syrrans dockvagn. När jag var liten fick vi ta hand om en hund – Ludde. I tidigt skede började jag träna Ludde i att komma på inkallning och att spela död. Jag insåg snabbt att det var bra med förväntan och belöning för att få honom dit jag önskade. Jag hade även en undulat, Bobby-döpt efter Bobby Ewing för han var snygg. Bobby lärde jag – flyga på inkallning och prata. Jag förstod att engagemang, glädje och samarbete var viktiga delar för att få Bobby dit jag önskade. Jag hade guldhamstrar men de gick inte att träna, “hjulet snurrade men hamstern var död”. Vid ca 8 års ålder matade jag tjurar – här lärde jag mig att läsa deras beteende och känna in energier för att veta hur jag skulle möta dem.
Här ser ni min stora kärlek i livet (17 år till 32 år)– Krikon. En stor del av mitt liv var när jag tränade och tävlade med Krikon. Jag fick del av en kultur där vi hjälptes åt i vår träning men även där vi utmanades individuellt. Jag hade även Dezzi, en elithund som jag levde med under 9 år.
Jag har tränat och tävlat i lydnad, spår och sök, och är utbildad tävlingsledare och instruktör. Jag lärde mig möta inte bara enskilda hundar utan även enskilda ägare. Eftersom jag hade allt från valpkurs till högre nivå behövde jag lära mig och förstå vilken nivå varje individ var på för att utmana vidare. Här var det viktigt att skapa en kultur där gruppen och individen vågad göra fel och samtidigt prova olika strategier.
Mellan 8-18 år spelade jag fotboll och mötte här teamkänsla, teambuilding och samarbete. Ett lag är aldrig bättre än dess svagaste länk. Jag dansade salsa i ca 6 år och Bachata i ca 4 år. I dansen lärde jag mig samhörighet och samarbete. Det jag hade problem med var att följa….
Hunden Daim levde med mig i 11 år och somnade in för några år sedan. En duktig lydnad- och sökhund, klok och kärleksfull. Enormt saknad. Hästar kom in ganska tidigt i mitt liv genom min systers hästintresse. Lilly och Maddicken och jag. Att hantera stora hästar kräver enorm respekt men även tydlighet, kärlek, förväntan och belöning. Bland hästfolk mötte jag en kultur där vanan är att ta i, passa tider och enormt engagemang. Det jag tar med mig från hästtiden är att hästfolk är bra folk att rekrytera. De är alltid på plats, håller tider och inte rädda för att ta i.
Min väg i- och till ledarskapet
- Förskollärarutbildad december 1994
- Förskollärare 1995
- Processledare
- Ateljérista
- Pedagogista
- Samordnare
- Trainee-programmet
- Coachande ledarskap
- Chef
- Rektorsprogrammet
Mina drivkrafter:
“Dare to dream”
Jag är och har alltid varit en drömmare – en visionär. Jag tror att drömmar skapar möjligheterna i livet. Att drömma stort och visionärt, sånt som ingen annan har eller har gjort älskar jag att kasta mig in i. Här måste jag ofta sansa mig och reflektera över syfte och relevans
“A goal without a plan is just a wish”
Jag drivs av att nå uppsatta mål och längs vägen har jag delmål, både arbetsmässigt och privat trivs och drivs jag av att ha det så. Drivkraftens mål var egentligen inte att bli just chef, utan det var först när möjligheten öppnade sig som jag på allvar började fundera på och tänka kring om det kunde vara något jag skulle trivas med, för att trivas på mitt arbete har aldrig varit en ickefråga för mig. Jag fick två chefserbjudande och tog fram ett STORT papper där jag skrev upp och vägde för-och nackdelar. Jag valde bort tryggheten! Eftersom drivkraften också varit att utveckla och utmana både mig själv och andra, allt från barn till vuxna avgjorde även det mitt val.
“It always seems impossible until its done”
Jag kan drivas av ”det omöjliga/eller svåra”, att ”det här ska jag bannemej” lösa. Jag går igång på alla cylindrar för att hitta lösningar, och blir mycket lösningsfokuserad (tex hur vi hanterade stor personalfrånvaro under pandemin).
“If you change nothing, nothing will change”
Jag tror på förändringar, att inte vila för länge i det ”som fungerar” samtidigt som jag tänker ”varför ändra ett vinnande koncept”. Det är en balans som jag har lärt mig att reflektera länge och väl kring, både med mig själv och andra, framförallt då min ledningsgrupp, innan jag tar beslut.
“Great things never came from comfort zones”
Jag är en trygghetsmänniska men för att se vägen framåt är det bra att blicka bakåt. Min egen resa och utveckling i ledarskapet har varit när jag lämnat min trygghetszon. Utifrån verksamhetsperspektivet tänker jag ofta som Harold Göteson sa” de bästa mötena, är de mötena där vi inte är överens”. Men jag drivs också av samarbete, att få tillhöra, att det är vi tillsammans som uppnått vissa saker.
Att invänta tills alla är i båten, gör jag inte – det tror jag inte på. Däremot tror jag att med rätt förväntan och belöning vill alla hoppa i båten och delta på ett eller annat sätt. Jag tror på arenor där andra får växa samtidig som mina förväntningar är höga. ”Bengan Johansson” hade under sina glansdagar stora ledaregenskaper som jag lärt mig av – hans sätt att lyfta fram de som lyfte laget/teamet – hur alla blev delaktiga för att göra bättre ifrån sig. Det relationella tillitsfulla ledarskapet – har blivit en stor del av mig samtidigt som mina förväntningar på mig själv och andra är hög.
Några styrkor hos mig som ledare
Utveckling – Mina styrkor är att jag vill driva utveckling både själv och med andra – men jag behöver också stanna upp ibland och tänka för mig själv utifrån min chefsroll. Vänta in alla i båten – är inget för mig, däremot rätt förutsättningar och förväntningar för att alla ska vilja följa med på ett eller annat sätt.
Känslomänniska – Jag är känslomänniska vilket jag lärt mig använda som en enorm styrka; jag känner av stämningar i både grupper och enskilda individer och det kan ofta synas på mig vad jag tycker, tänker och känner. Lärt mig ”dölja” vad jag känner – Lyckas inte alltid.
Tydligheten är min styrka –Jag kan ibland uppfattas jag som hård, men jag har också både själv och tillsammans med andra insett att det är de som inte känner mig så väl som tycker jag är hård istället för tydlig.
Organisation – tydlig, alla vet sin roll och vad som förväntas. Organisationen är hållbar – saker in och ut….
Kultur –eftersom jag mött många olika kulturer är det också något jag arbetat mycket aktivt med de senaste åren. Vi har arbetat med bland annat självledarskap, att vara professionell och feedback. Idag har jag två förskolor med snarlik kultur där samarbete, förväntningar, utveckling, engagemang, öppenhet, positiv feedback och glädje får ta stor plats. Detta är en levande process och också något som ständigt rör sig i huvudet på mig som ledare!
Tack för mig!
