Ordförrådet i fokus

Nu fortsätter Språkteamets nya men spännande resa i bloggens värld! I Svedala kommuns SKA-arbete arbetar vi med fokus på tillgänglig lärmiljö  och i Resursenheten gör vi det delvis utifrån att erbjuda workshops till skolans personal. Under vårterminen 2020 höll Språkteamets logopeder en workshop och uppmärksammade där ämnet ordförråd. Vi tänkte att vi nu skulle ge er inblick i denna workshop och detta otroligt viktiga och intressanta ämne!

Workshopen tog sitt avstamp i frågan – Hur kan vi med ett medvetet språkutvecklande arbetssätt stärka elevernas ordförråd?  Ordförrådet är den mest utslagsgivande språkliga faktorn för skolframgång och vi behöver hitta ett arbetssätt som inkluderar detta, i alla ämnen och i alla delmoment.

Vi hör att personalen på skolorna uttrycker att eleverna idag har ett sämre ordförråd. Stämmer detta?

Vid workshoptillfället kastade vi ut en rad mer eller mindre kontroversiella citat som vi förde en diskussion kring:

  • “Ordförrådet blir allt sämre hos våra elever”
  • “Vi tittar på skärmar istället för att prata med varandra”
  • “Föräldrar läser inte för sina barn idag”
  • “Läsning främjar utvecklingen av ordförråd”
  • “Man har ett sämre ordförråd om man är flerspråkig”
  • “Man har svårare att tillägna sig nya ord om man har svårt att bibehålla fokus.”
  • “Det är viktigt att aktivt undervisa om ords betydelser i skolans alla ämnen.”

Diskussionerna som följde blev intressanta och engagerande. Deltagarna förde dialog utifrån sina erfarenheter såväl privat som professionellt och många konkreta exempel lyftes fram.

Ja, vad säger då forskningen kring hur vi kan/bör tänka kring ämnet? Ord brukar delas in i olika nivåer, olika tiers som de kallas i engelskspråkig litteratur.

  1. Nivå 1-ord. Ord som förekommer i muntlig konversation. Barn exponeras för orden från tidig ålder. Nivå 1-ord behöver sällan en särskild undervisning. Exempelvis ordet “bok”.
  2. Nivå 2-ord. Ämnesövergripande ord som förekommer i olika kontexter. De finns karakteristiskt i skriven text. Det är lägre sannolikhet att elever kommer att lära sig dessa ord självständigt. Exempelvis ordet “konsekvens”.
  3. Nivå 3- ord. Ämnesspecifika ord. Användningen av dessa ord är begränsad till speciella ämnen, skolämnen och domäner. Lärs bäst in/ut när ett speciellt behov uppkommer. Exempelvis ordet “fotosyntes”.

Forskningen är enig om att det är mest produktivt att arbeta med nivå 2-ord, eleverna kan ha nytta av kunskaper om orden i flera olika skolämnen. Det är också därför den specifika ordförrådsundervisningen bör fokusera på just dessa ämnesövergripande begrepp.

Hur väljer vi då egentligen vilka ord vi ska undervisa om? Det finns tusentals ord och hur ska vi kunna sortera ut vilka som är viktigast? Forskningen menar att det bara finns två saker som gör att ord är olämpliga att undervisa om:

  • Man kan inte förklara ordet med andra, för eleverna kända, ord.
  • Ordet är inte användbart och intressant för eleverna och förekommer inte i deras vardag.

Här har skolan ett viktigt uppdrag i att göra nya ord till en del av elevernas vardag. Att använda nya ord på ett medvetet och intresseväckande sätt i klassrummet.

Vad säger forskningen vidare om hur vi inte ska göra? Det är inte fördelaktigt att ställa frågan om ett ords betydelse och låta eleverna associera fritt. Ta oss på vårt ord när vi säger att det är jättevanligt och svårt att sluta med. Vi har själva försökt och det är så lätt att det första man gör är att ställa frågan “Är det någon som vet vad X betyder?”. Men försök, för det kan faktiskt göra mer skada än nytta och det drabbar våra osäkra elever mest.

  • De elever som redan vet vad ordet betyder får genom detta en starkare och säkrare förståelse.
  • De elever som ger en felaktig förklaring till ordet riskerar att befästa och minnas den felaktiga förklaringen/associationen.
  • De elever som har en osäker uppfattning av ordets betydelse eller ingen uppfattning alls riskerar att få en felaktig bild av kamraternas gissningar.

Hur gör vi då för att stärka ordförrådet? Här kommer lite tips på aktiviteter:

  • Hjälp eleverna att skapa lådor/genvägar i sitt ordförråd genom att associera ord till varandra och använda synonymer och antonymer. Ange övergripande kategori för orden.
  • Ge elevnära förklaringar; fånga kärnan av ordet och förklara det med ord som eleverna redan har i sitt ordförråd. Exempelvis “motivera”-det betyder att “berätta varför” det är på ett visst sätt.
  • Ge eleverna tillfällen att säga nya ord högt och säga ordet i en mening.
  • Ge eleverna strategier för att själva bli motiverade till att notera nya ord och dess betydelse i, men också utanför, skolan. Det kan i initialskedet göras genom att eleverna får hemuppgifter att samla ord på fritiden som de inte har kännedom om betydelsen av.

Take-home
Ska du bara ta med dig tre saker från dagens blogginlägg, så kom ihåg det här:

  • Medveten undervisning om ämnesövergripande begrepp, nivå 2-ord, ger störst effekt.
  • Ge elevnära förklaringar av nya ord.
  • Pedagogen förklarar de nya orden,  inte eleverna.

Diskussionsfrågor du exempelvis kan ta med dig till ditt arbetslag:

  • Arbetar du aktivt med ord och begrepp i ditt klassrum idag?
  • På vilket sätt?
  • Hur väljer du vilka ord du lägger fokus på?
  • Arbetar du över ämnesgränserna i samarbete med dina kollegor?Hur kan man använda detta samarbete för att synliggöra ords betydelser och sätta in dem i flera naturliga sammanhang?
  • Tar du med dig några konkreta tips från detta inlägg?

Vill du få fler tips och djupare kunskap? Läs: Bringing words to life, Beck, McKeown, Kucan 2013

Inlägget författat av Emma Gullin och Ulrika Trivin, Språkteamet, Elevhälsan

 

 

 

Share Button