På nyckelträffen den 19 maj i Svedala kommuns satsning “Lärande hela dagen” presenterade Nathalie Lindgren en forsknings-sammanställning om Samverkan – skola och fritidshem. I detta inlägg finner ni presentationen i textform.

Skolan och fritidshemmet har en gemensam läroplan, Lgr11. Vi har olika uppdrag utifrån våra yrkesroller, men det finns väldigt många uppdrag som är gemensamma. Lärare är ofta bra på att vara tydliga och peka ut mål, och fritidspersonal är ofta duktiga på att ta till vara på barns frågor och egna intressen. Genom att förena detta kan vi bidra till ett gott samarbete.

Utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet, vet vi att elevernas motivation har stor betydelse för deras lärande. Vi vet också att ett lustfyllt lärande gör det lättare att ta till sig ny kunskap.

Som ämneslärare kan man ansvara för de teoretiska bitarna av ett ämne, som sedan fritidspersonalen kan arbeta mer laborativt och konkret med. Likaså kan fritidspersonalen planera för rastaktiviteter som ska främja samarbete och rörelse som sedan ämneslärare kan genomföra tillsammans med eleverna.

Utifrån den forskning som är gjord, visar det sig att fritids-personalens hela pedagogiska kompetens inte nyttjas. Frågan är varför? Det blir ett kostsamt system när man högskoleutbildar pedagoger som istället används som lärarassistenter.

Det satsas på läs- och mattelyft på våra skolor runt om i Sverige, men frågan är om inte våra elever kommer att lyckas i ännu större utsträckning om vi också satsar på samverkan. Samverkan måste helt enkelt utgå från gemensamma ställningstaganden om vad lärande är, hur det sker och vilka aktiviteter och miljöer som främjar ett önskat lärande under elevens hela dag i verksamheten. Det behövs omfattande förändring av samverkan mellan fritidshem och skola om verksamheterna gemensamt ska bidra till att effektivt stärka alla elevers lärande och utveckling.

Forskning om fritidshem

Det finns inte mycket forskning om fritidshem. Det är viktigt att synliggöra verksamheten både för praktiker och forskare. Detta kan bidra till att höja kvalitén i fritidshem. Den mesta forskningen om samverkan och integration är från 90-talet när fritidshemmet kom in i skolan.

• 83 % i åldrarna 6-9 år går på fritidshem idag. De senaste 20 åren har det skett en utveckling av verksamheten, bland annat att vi finns i skolans lokaler och att det blivit större barngrupper.
• Verksamheten är unik i Sverige. I Norden finns inte utbildning till lärare i fritidshem (kanske inte i världen heller).
• Fritidshemmet är en pedagogisk verksamhet, styrd av skollag och läroplan.
• Verksamheten ska bidra till skolans måluppfyllelse genom att stimulera och bidra till skolans sociala och demokratiska uppdrag men också genom att stödja det kursplanebundna lärandet i form av kunskaper, förmågor och färdigheter.

HUR detta ska göras är inte preciserat och det kan vara en anledning till att fritidspersonalens roll under skoldagen kan vara otydlig. För att förverkliga fritidshemmets pedagogiska visioner krävs en aktiv personal som ser värdet i det egna uppdraget.

Lärarna i fritidshem gör mer informella bedömningar av elevers sociala utveckling, deras aktiviteter samt av hur de själva bidrar till verksamheten. Det som bedöms är processer snarare än mål.

Fritidshemmens uppdrag

Vårt uppdrag är att arbeta med elevers sociala utveckling på individ och gruppnivå, relationsskapande, konflikthantering och ledarskap. Vi ska också arbeta med normer, värden och en demokratisk fostran.

Fritidshemmets pedagogik bygger på ett grupporienterat arbetssätt där relationerna mellan eleverna, och mellan eleverna och personal är viktiga redskap i arbetet. Sociala processer står i centrum och det är viktigt att man låter eleverna komma till tals och att vi tar tillvara på deras perspektiv. Fritidshemmet har att bidra till såväl skolans sociala och demokratiska uppdrag som dess ämnesuppdrag.

Lärandesituationerna på fritidshemmet uppkommer ofta i spontana situationer utifrån elevernas intressen och idéer. Samtidigt ska verksamheten erbjuda eleverna möjlighet till erfarenheter som de inte får med sig hemifrån. Man måste balansera frivillighet, meningsfullhet, inflytande och delaktighet.

Fritidspersonalen har förmånen att följa eleverna under hela deras dag, och då får de även en unik kunskap om eleverna och deras samspel, positioner och relationer. Genom att utveckla elevernas relationer och sociala samspel menar man att det kan leda till förbättrade skolresultat.

Forskningen om hur samverkan fungerar idag

Sedan fritidshemmet kom till skolan i början på 90-talet har integreringen dessvärre skett främst på en lokalmässig snarare än en pedagogisk nivå. Eftersom arbetsuppgifterna i samverkan med skolan inte är definierade kan det göra att fritidspersonalen hamnar i en undanskymd position och att man blir inhoppare i skolarbetet, vilket inte är att ta till vara på den högskolekompetens som faktiskt finns.

Ofta delar man klassen i olika grupper för att kunna erbjuda extrastöd under lektionstid. Då blir det mer att fritidspersonalen kopierar lärarens arbetssätt istället för att på ett ändamålsenligt sätt komplettera skolan. De blir assistenter åt lärarna, istället för ett samarbete mellan skola och fritidshem. Ofta sker samverkan på skolans villkor, och fritidshemmets verksamhet får anpassas till denna. Likaså visar inte skolans personal något djupare intresse för fritidshemmets verksamhet, trots att vi har samma elever. Helhetssynen finns alltså inte. Många som arbetar i fritidshemmen får avstå sin enskilda planering för att istället bli inhoppare för lärare. Detta resulterar bland annat i att orken tryter på eftermiddagen när fritidsverksamheten börjar. Ofta har man alla eller många rastvakter. Det är inte heller ovanligt att det är mycket outbildad personal på fritidshemmen. Givetvis är det inte så här i alla klassrum och i fritidshem runt om i Sverige, men forskningen visar på att detta är mer vanligt än vad man kanske tror.

Frågan är då varför det brister. Ligger det på organisationsnivå eller på de olika yrkesrollernas ovilja till att samarbeta? Är all fritidspersonal intresserad av att ta ett större egenansvar under skoltid?

Rektors roll

Det saknas ofta struktur och förutsättningar till att samverka med lärarna i skolan. Det finns inte heller en vision om HUR samverkan ska fungera. Forskningen visar att det ibland råder makt-förhållanden mellan olika lärare och verksamheter. Likaså har lärarna i skolan företrädesrätt till att tolka hur samverkan ska se ut, det vill säga att de berättar vad de vill att fritidspersonalen ska göra i klassrummet.

Hur kan vi då ändra på detta?

• Fritidspersonalen vill bli bekräftade för den kompetens som de har, både av rektorer och av sina övriga kollegor.
• Det är viktigt att rektor uttrycker sin på ett bra sätt inför övriga kollegor ” Åh, nu blev fritidspersonalen sura för….vem ska vara med på studiedagarna..”.
• Det måste vara en ömsesidighet och jämbördighet i samverkan mellan olika personalkategorier, där eleven står i fokus för samarbetet.
• För att denna samverkan ska komma till behöver rektor skapa förutsättningar så att det blir ett helhetstänk på elevens utveckling, lärande och utbildning. Då krävs det tid till en gemensam och strukturerad planeringstid samt reflektionstid.
• Likaså måste rektorn initiera till möten där lärare i olika verksamheter kan diskutera sina olika roller och hur de skulle kunna ta tillvara på sina olika kompetenser i arbetet med eleverna och utvecklingen inom skolan.
• Rektorn måste strukturera upp VAD det är som ska samverkas. Arbetslaget får sedan komma fram till HUR det ska ske. Då är det viktigt att man inte utgår från eget tyckande, utan att man utgår från måldokumenten. Annars hamnar man lätt tillbaka i maktförhållanden istället för att ta vara på våra olika sätt att tänka och reflektera.

Samverkan

Genom att använda våra olika kompetenser kan vi samarbeta kring det som kan ge goda förutsättningar för elever att samarbeta. Samarbetet och utbytet av kunskaper mellan lärare i de olika skolformerna bör utvecklas för att berika alla elevers mångsidiga utveckling och lärande.

Formell och strukturerad kunskapsinhämtning varvas med lärande i informella sammanhang. Då krävs det att vi vill ta vara på våra olika kompetenser och att vi vill samarbeta.

Forskning har påvisat att i en samverkan förlängs lärandetiden snarare än skoldagen. Om man exempelvis arbetar med ett tema kan eleverna upptäcka, utforska, undersöka, revidera och reflektera över sina aktiviteter och också införskaffa nya kunskaper genom att växla praktiska, skapande och intellektuella arbetsuppgifter.

När man har ett fungerande pedagogiskt ledarskap och en samsyn i hela skolverksamheten när det gäller barn- och kunskapssyn visar det på en bättre måluppfyllelse.

Likaså är det viktigt att förena lärande med omsorg och en god social situation. Ett gemensamt projekt behöver se till de kognitiva faktorerna som mål och kunskaper, de sociala faktorerna som gruppsammansättning, relationer och tillit samt de mer emotionella och motivationsrelaterade faktorerna.

Man måste ha tålamod när man ska bygga upp relationer för ett lyckat samarbete. Det är mycket som måste diskuteras: synen på elevens lärande, synen på våra olika yrkesroller, användandet av lokaler, vem som ska ansvara för vad och mål och riktlinjer för verksamheten. Ibland kan det underlätta om man får några av riktlinjerna från sin rektor för att minska på konflikter och eventuellt revirtänkande.

Eftersom fritidspersonalen ofta träffar eleverna både under skoltid och på fritids, är det ju också viktigt att de får kännedom av elevernas IUP, anpassningar och åtgärdsprogram. Personalen kan bidra med sin kompetens och erfarenhet vid utformandet av dessa dokument. Inför utvecklingssamtal bör fritidspersonalen göras delaktiga så de kan bidra med att synliggöra barnets hela dag för eleverna och deras vårdnadshavare.

Man har sett att stabila arbetslag med engagerad och kunnig skolledning finns det en utveckling mot temaarbete, lek, skapande och ett utforskande arbetssätt i den obligatoriska undervisningen såväl som i fritidshemsverksamheten.

Här krävs det stöd för kompetensutveckling, gemensam reflektion, planering och utvärdering av det pedagogiska arbetet.

Framgångsfaktorer

• Både uppnåendemål av sociala mål och kunskapsresultat är bättre där det finns ett väl fungerande samarbete mellan skola och fritids.
• Ett gemensamt förhållningssätt till elevers kunskap och lärande är en framgångsfaktor, likaså  öppenhet, social trygghet och tillit till varandra.

Samarbetet och utbytet av kunskaper mellan lärare i de olika skolformerna måste utvecklas för att berika alla elevers mångsidiga utveckling och lärande.

Vi måste förstå att vi kan dra nytta av varandras olika kompetenser. Först då kan vi börja samverka.

Nathalie Lindgren
Kyrkskolan

Referenser/lästips:

•  Fritidshem och fritidspedagogik – en forskningsöversikt; Carin Falkner, Ann Ludvigsson, SKL och FoU Skola
• Fritidshemmet och skolan – det gemensamma uppdraget, Ann S. Pihlgren (red)
• Presentationen som PDF