Att förstå, bemöta och skapa lösningar tillsammans: CPS som gemensamt förhållningssätt i skolan

Varje dag möter vi i skolan elever med olika styrkor, erfarenheter och behov. Goda relationer och pedagogiska anpassningar lägger ofta grunden för att elever ska lyckas, men ibland räcker inte våra vanligaste verktyg till. Det är lätt att känna en osäkerhet kring varför en elev gång på gång hamnar i svårigheter och hur vi bäst kan hjälpa eleven framåt. För att på bästa sätt arbeta tillsammans behöver vi ett gemensamt förhållningssätt där vuxna som möter och arbetar kring eleverna drar åt samma håll.

Här erbjuder CPS (Collaborative and Proactive Solutions), utvecklad av psykologen Ross Greene, en hjälpsam modell för att förstå och bemöta utmaningar. I tidigare blogginlägg har metoden beskrivits ur både lärar- och elevhälsoperspektiv. Dessa inlägg rekommenderas varmt för att få mer förståelse för vad metoden innebär och hur samtalstekniken fungerar (se länkar till texterna nedan).

I detta inlägg vill jag belysa hur CPS kan fungera som en gemensam förståelsegrund för oss alla som arbetar i skolan och fokus ligger särskilt på vilken roll elevhälsan kan spela i implementeringen.

Barn gör rätt om de kan

För dig som inte har stött på metoden tidigare kommer här en kort sammanfattning. CPS utgår från principen att ”barn gör rätt om de kan”. När en elev inte lyckas leva upp till skolans förväntningar utgår vi från att kraven i situationen överstiger elevens nuvarande förmåga.

Som försteläraren Johan Sander så klokt skriver i sitt blogginlägg: ”Barn med utmanande beteende är utmanande för oss för att de saknar de färdigheter som krävs för att inte vara utmanande.”

Med metoden flyttas fokus från beteendet till det som ligger bakom. Genom kartläggning och nyfikna samtal med eleven försöker vi förstå vad som blir svårt och tillsammans hitta lösningar som fungerar för både eleven och den vuxna.

Förhoppningen är att modellen ska hjälpa oss att ligga steget före och jobba proaktivt, snarare än reaktivt. Även om CPS utvecklades för personer med utmanande beteenden kan

förhållningssättet vara hjälpsamt i många olika situationer, exempelvis när en elev har svårt att komma igång med skolarbetet, hantera krav eller har en ångestproblematik.

Fallet Elias

Låt oss använda fallet Elias för att illustrera hur CPS-tänket kan se ut.

Under lektionerna har Elias svårt att komma igång att arbeta på egen hand. Han ropar ofta ut spontana kommentarer, skämtar högt eller stör undervisningen på andra sätt. När klasskamrater svarar på lärarens frågor händer det att Elias suckar högt eller skrattar. Detta gör att andra elever känner sig oroliga och lärarna upplever situationen i klassrummet som ohållbar.

Ur ett mer traditionellt, kategoriskt synsätt kan vi tolka Elias beteende som dålig attityd, lathet eller trots. Vi tänker kanske att han är uppmärksamhetssökande eller ”testar gränser”. Här riskerar vi att använda lösningar som i bästa fall hjälper på kort sikt, till exempel tillsägelser eller att Elias skickas ut ur klassrummet. På lång sikt är dessa strategier sällan hjälpsamma och kan också leda till att beteenden som vi försöker få bukt med ökar.

Att sätta på sig CPS-glasögonen

Med CPS-glasögon tolkar vi istället Elias beteende som ett tecken på eftersläpande färdigheter. Genom att använda kartläggningsmaterialet ALSUP (Assessment of Lagging Skills and Unsolved Problems) kan vi konkretisera i vilka situationer Elias har svårt att leva upp till skolans förväntningar (se länk till materialet nedan).

När förslagsvis en representant från elevhälsan tillsammans med Elias lärare gör en ALSUP-kartläggning, kan vi se att han kämpar med att:

• Komma igång med och hålla fokus på skolarbetet
• Uttrycka sina behov i ord
• Förstå hur hans handlande påverkar omgivningen
• Hantera frustration när något känns svårt eller tråkigt
• Hejda sina impulser

När vi har fått syn på de eftersläpande färdigheterna och i vilka specifika situationer de blir tydliga har vi en grund att utgå från i samtal med Elias (se inlägg av skolpsykolog Pontus och kurator Crister för mer information om samtalet). Det hjälper oss också att förstå var vi vuxna behöver kompensera genom anpassningar för att hjälpa Elias framåt.

Elevhälsans roll i ett gemensamt CPS-arbete

En önskan från den centrala Barn- och elevhälsan är att CPS på sikt ska bli en gemensam kompass på alla kommunens skolor, i alla olika forum såsom elevhälsoteam, arbetslag och framför allt i mötet med elever. Kunskapen om metoden och förhållningssättet ser olika ut och här tror jag att elevhälsan spelar en viktig roll i att driva arbetet framåt.

Vi i elevhälsan behöver i första hand nå ut med kunskap om modellen på skolorna. Elevhälsan kan därefter bidra med detta alternativa perspektiv när en elev lyfts i EHT, i ett arbetslag eller i andra sammanhang där olika utmanande beteende diskuteras. Genom att

konsekvent använda CPS-tänket kan vi hjälpa till att skifta fokus från elevens beteende till specifika färdigheter och situationer, vilket gör våra insatser mer riktade och effektfulla.

Ett sätt för elevhälsan att stötta arbetslagen är att använda ALSUP som kartläggningsverktyg. När ett arbetslag upplever att de har kört fast kring en elev kan någon från elevhälsan hålla i kartläggningen tillsammans med pedagogerna. Det hjälper oss att förstå vad som ligger bakom beteendet och skapar en gemensam bild av vilket stöd eleven behöver.

Elevhälsan kan också stötta pedagoger i CPS-samtalen med eleven. Det kan handla om att efter ALSUP-kartläggning tillsammans planera samtalet, reflektera efteråt eller hjälpa till att sortera bland de utmaningar som finns. Ofta varken kan eller behöver alla problem lösas samtidigt. Genom att prioritera bland problem och utmanande situationer blir arbetet mer hanterbart för alla inblandade.

Avslutande reflektion

Att implementera CPS i hela kommunen kräver tid, övning och framför allt ett nära samarbete mellan elevhälsa och skolpersonal. Genom att vi som elevhälsopersonal själva sprider information, använder CPS-glasögonen och stöttar arbetslagen med kartläggningar och samtalsstöd, kan vi tillsammans komma vidare när vi kört fast. Metoden hjälper oss att möta elever som Elias med nyfikenhet i stället för med antaganden. För när vi förändrar hur vi ser på och bemöter eleven, förändrar vi också elevens möjligheter att lyckas.

Diskussionsfrågor:

• Hur kan vi bli bättre på att använda oss av CPS-glasögonen i skolan, till exempel i våra elevhälsoteam och arbetslag?
• Hur påverkas vårt bemötande av Elias om vi ser hans beteende som ett uttryck för eftersläpande färdigheter?

Vidare läsning

Mer om CPS

• Lives in the Balance – Ross Greenes officiella hemsida:  https://livesinthebalance.org/
• Greene, R. W. Hitta rätt – en lösningsfokuserad samarbetsmetod för skolan.

Tidigare blogginlägg

• Johan Sander, förstelärare: CPS – Collaborative & Proactive Solutions
• Johan Sander, förstelärare: Chilla Johan, det är inte du som är upprörd!
• Pontus Davidsson, skolpsykolog, och Crister Samuelsson, skolkurator: Att våga och orka

 

Praktiskt material

• ALSUP (Assessment of Lagging Skills and Unsolved Problems) – kartläggningsmaterial