Att inleda läsåret med undersökningsveckor på Marbäcks och Örtagårdens förskolor. Denna termin påbörjades en omstrukturering av det systematiska kvalitetsarbetet på Marbäcks och Örtagårdens förskolor. Målet var att underlätta för pedagogerna och rikta ett ännu större fokus mot barnens intressen. Lösningen blev att starta terminen med undersökningsveckor.

Gemensamma fokusfrågor som kompass

I vår roll som utvecklingsledare tog vi fram gemensamma fokusfrågor som stöd för pedagogernas undersökande arbete. Frågorna utformades med utgångspunkt i förskolornas gemensamma utvecklingsområde – språk och kommunikation i mellanrummet – och syftade till att rikta uppmärksamheten mot hur språk, kommunikation och samspel tar form i mötet mellan barn, pedagoger och lärmiljöer.

Fokusfrågorna nedan låg till grund för de samplaneringar som genomfördes under undersökningsveckorna. Genom att skapa en gemensam utgångspunkt ville vi bidra till en mer likvärdig och sammanhållen process mellan förskolorna. Samplaneringarna gav pedagogerna möjlighet att tillsammans reflektera över sina iakttagelser, synliggöra barnens intressen och börja formulera möjliga riktningar för den fortsatta undervisningen.

Fokusfrågor under undersökningsveckorna

• Vad intresserar och engagerar barnen just nu – inne och ute?

• Vilka lekar uppstår spontant?

• Vilka möjligheter och hinder för lek erbjuder våra lärmiljöer?

• Hur kommunicerar barnen med varandra och med oss?

• Vad behöver vi erbjuda för att utveckla lek, språk och kommunikation vidare?

Undersökningsveckorna blev därmed ett första steg i att etablera en struktur där barnens intressen, pedagogernas gemensamma reflektioner och förskolornas prioriterade utvecklingsområde bildar en sammanhängande grund för den fortsatta planeringen, uppföljningen och utvecklingen av undervisningen.

Trygga relationer som grund för lärande

Under slutet av perioden har pedagogerna arbetat med att synliggöra och reflektera över sina relationer till barnen genom relationscirklar och sociogram under samplaneringarna avdelningsvis.

Ett stort fokus har legat på att stärka relationerna mellan pedagoger och barn för att främja trygghet, förtroende och en god anknytning. Vi ser att trygga och tillitsfulla relationer utgör en viktig grund för barnens välbefinnande och skapar goda förutsättningar för deras lärande och utveckling.

Tydliga framgångsfaktorer och minskad stress

I gemensamma samtal har det blivit tydligt att upplevelsen efter dessa veckor har varit mycket positiv. En framträdande framgångsfaktor har varit lugnet och den minskade stressen i ett tidigt skede av terminen. Genom att inte direkt formulera en pedagogisk planering har tid frigjorts för att lära känna barngruppen, observera barnens intressen och skapa förutsättningar för trygghet och gemenskap. Den tid som vanligtvis avsatts för tidig planering har i stället kunnat användas till andra viktiga delar, exempelvis vårdnadshavarsamtal och utveckling av lärmiljöerna.

Arbetssättet har även bidragit till ett mer närvarande förhållningssätt. När fokus flyttats från att snabbt spika ett tema till att undersöka vad som faktiskt engagerar barnen, har pedagogerna fått större möjlighet att stanna kvar i leken, lyssna in barnens tankar och följa deras initiativ under längre stunder. Arbetet har i högre grad präglats av lek, samspel och att bygga en gemensam vi-känsla.

Därutöver har lärmiljöerna kunnat utvecklas direkt utifrån de intressen som blivit synliga. I stället för att utgå från en i förväg bestämd planering har miljöerna anpassats efter barnens nyfikenhet och behov. Detta har gett oss som utvecklingsledare en viktig inblick i hur en förändrad struktur för det systematiska kvalitetsarbetet kan bidra till att undervisningen i högre grad tar sin utgångspunkt i barnens perspektiv.

Reflektioner utifrån ett utvecklingsledarperspektiv

Utmaningen i att våga stanna kvar

En av de största utmaningarna har varit att utveckla pedagogernas förhållningssätt och förmåga att stanna kvar i barnens utforskande – utan att för tidigt styra processen mot ett förutbestämt mål. Arbetssättet har utmanat invanda strukturer och synliggjort behovet av att utveckla en gemensam förståelse för hur vi kan vara närvarande, lyhörda och medforskande pedagoger.

Kollegialt lärande som drivkraft

Som en del i utvecklingsprocessen har kontinuerliga reflektioner under samplaneringar och veckomöten (där samtliga arbetslagsledare deltar) varit betydelsefulla. Genom kollegiala samtal har pedagogerna fått möjlighet att synliggöra sina funderingar, utmana sina egna föreställningar och tillsammans utveckla förståelsen för uppdraget. Detta visar på vikten av att skapa strukturer för kollegialt lärande, där osäkerhet får bli en utgångspunkt för gemensam utveckling.

Barnens delaktighet från start

Undersökningsveckorna har skapat förutsättningar för en mer fördjupad och genomtänkt pedagogisk planering. Genom att ge processen tid har pedagogerna kunnat samla in, uppmärksamma och analysera barnens intressen innan undervisningens fortsatta riktning formulerats. Det har bidragit till att planeringen grundas i det som faktiskt sker i barngruppen, snarare än i på förhand formulerade idéer. Ur ett utvecklingsperspektiv ser vi en förflyttning mot ett mer undersökande och systematiskt arbetssätt.

En viktig iakttagelse är att barnen ges möjlighet att vara delaktiga i temaarbetet redan från starten. Arbetet kan ta avstamp i de frågor som barnen själva har visat intresse för, i stället för att pedagogerna ska lägga tid på att ”skapa” ett intresse. Pedagogernas uppdrag blir därmed att fånga upp, fördjupa och utmana barnens intresse samt att rikta undervisningen vidare utifrån läroplanens mål.

Vägen framåt

Sammantaget ser vi att arbetssättet inte enbart påverkar hur terminen planeras och startas upp, utan också skapar förutsättningar för en utvecklad undervisningskultur. Det fortsatta utvecklingsarbetet behöver därför fokusera på hur vi tillsammans kan hålla fast vid ett lyhört och undersökande förhållningssätt, använda våra gemensamma reflektioner för att analysera undervisningens kvalitet och säkerställa att barnens perspektiv fortsätter att påverka undervisningens riktning över tid.

Skrivet av: Frida Ahlström Nilsson och Petra Johansson