Under läsåret 2025–2026 har vi på Klöverstugans och Tegelbrukets förskolor genomfört en utbildning: trygghetscirkeln (circle of security, COSP) som i grunden är en föräldrautbildning som finns att tillgå hos familjeteamet. Den bygger på anknytningsteorin och kan ge föräldrar verktyg att förstå och möta sina barns känslomässiga behov. Familjeteamet i Svedala är en del av kommunens individ- och familjeomsorg som erbjuder stöd till familjer med barn mellan 0–20 år.

Under höstterminen var vi fyra förskollärare som fick möjlighet att delta i familjeteamets utbildningstillfällen, där vi även mötte kollegor från andra förskolor i kommunen. Dessa träffar bidrog till fördjupad kunskap inom området samt möjliggjorde kollegiala samtal, erfarenhetsutbyte och gemensam reflektion kring det omsorgsfulla och pedagogiska arbetet med barnen. I våra samtal blev det tydligt att vi delade många liknande erfarenheter och känslor kring situationer som vi möter i det dagliga arbetet. Utbildningen gav oss verktyg och begrepp för att sätta ord på det som vi ser i våra verksamheter och skapade en djupare förståelse för barns behov och beteenden. Vi blev också medvetna om att arbetet med anknytning och att tolka barns signaler är komplext och kräver både kunskap, reflektion och ett medvetet förhållningssätt.

För att sprida kunskapen vidare fungerade vi därefter som ambassadörer för arbetet med trygghetscirkeln och förmedlade kunskaperna vidare till kollegor och vårdnadshavare. Vi ville att de skulle få ta del av trygghetscirkelns alla delar för att vi tillsammans skulle kunna implementera strategierna framförallt i våra verksamheter och få en gemensam bild, men även ge våra vårdnadshavare verktyg i hemmet.

Detta skedde bland annat genom en föreläsning som vi ambassadörer höll i på vår kompetensutvecklingsdag, under ett samråd med vårdnadshavare samt på arbetsplatsträffar i samverkan med familjeteamet. Som ambassadörer har vi strävat efter att agera förebilder för våra kollegor genom att implementera tankesättet, använda relevanta begrepp och lyfta konkreta exempel i vardagen, på så vis har vi varit länken mellan utbildning, teori och det praktiska arbetet i verksamheten. Vi har ständigt strävat efter att inspirera och uppmuntra våra kollegor att reflektera över barnens behov av både trygghet och utforskande.

Sammantaget har dessa insatser inneburit att samtliga medarbetare har fått ta del av utbildningen och har därmed har vi en gemensam grund i arbetet med trygghetscirkeln. Det är tydligt att tankesättet sedan successivt har integrerats i den dagliga verksamheten, där fokus på relationer, trygghet och närvaro i mötet med barnen utgör centrala komponenter.

Trygghetscirkeln

Trygghetscirkeln bygger på anknytningsteorin och många års forskning om anknytning och hur de grundläggande behoven hänger samman. Anknytningsteorin utvecklades av John Bowlby och visar på hur barn utvecklar känslomässiga band till sina omsorgspersoner och hur dessa relationer påverkar barnets trygghet, utveckling och framtida relationer. Enligt anknytningsteorin föds barn med behov av att söka närhet till vuxna som kan ge skydd, tröst och omsorg.

En trygg anknytning handlar inte bara om att barnet har en trygg famn utan det handlar också om att få hjälp och verktyg att hantera svåra känslor och få stöttning vid utforskande och lek. Samspelet mellan anknytningsbehovet och behovet av utforskande utgör en central komponent i barns utveckling. I vilken grad dessa behov tillgodoses har en avgörande betydelse för barnets upplevelse av trygghet och välbefinnande.

Trygghetscirkeln kan delas in i två huvudsakliga delar: en övre och en nedre. Den övre delen av cirkeln representerar barnets utforskande av omvärlden, där barnet utgår från en trygg bas. Två grundläggande behov präglar barnets utveckling: anknytning och utforskande, vilka är ömsesidigt beroende av varandra. För att barnet ska kunna utforska sin omgivning och utveckla nyfikenhet krävs en känsla av trygghet och beskydd.

• Den övre delen handlar om barnets utforskande. För att våga leka, lära och upptäcka behöver barnet känna sig tryggt och veta att en vuxen finns tillgänglig.
• Den nedre delen handlar om barnets behov av närhet, tröst och hjälp att hantera känslor. När barnet känner oro, rädsla eller osäkerhet söker det stöd hos en trygg vuxen. När barnet har fått hjälp att återfå trygghet kan det återgå till sitt utforskande.

Samspelet mellan dessa två behov – anknytning och utforskande – är avgörande för barnets trygghet, utveckling och välmående på förskolan.

Vad behöver barnet på den övre delen av cirkeln?

När barnet befinner sig på övre delen av trygghetscirkeln, är utforskandet står i centrum, behöver det en vuxen som:

• Vakar över barnet, ger en trygg närvaro och säkerställer barnets fysiska trygghet. Vi behöver kunna ingripa vid situationer som medför risker.
• Ser, ger bekräftande blickar och uppmuntrar barnets utforskande. På så sätt kan vi bidra till och stärka barnets motivation att fortsätta utforska sin omgivning.
• Visar glädje, berömmer och visar stolthet över barnet. När vi ger barnen sådana små ögonblick, fylls de av energi och självförtroende, vilket kan ge kraft att fortsätta utforska.
• Stöttar när barnet möter svårigheter eller blir frustrerat. Detta är avgörande för att barnet ska kunna hantera sina känslor utan att ge upp. Att bli förstådd och bekräftad i sin frustration är en viktig del av denna process.
• Delar barnets glädje och positiva upplevelser. När barn får dela positiva upplevelser med oss vuxna och delta i aktiviteter tillsammans och uppleva gemensam glädje bidrar det till en fördjupad relation.

Vad behöver barnet på den nedre delen av cirkeln?

När barnet befinner sig på den nedre delen av cirkeln, där behovet av närhet och anknytning är i fokus, behöver det en vuxen som:

• Skyddar och tar ansvar. Vi behöver ge barnet en känsla av att vi tar ansvar för dess säkerhet och välbefinnande.
• Tröstar vid rädsla, ledsamhet eller trötthet. Vår tillgänglighet och lyhördhet är avgörande för om barnet söker och tar emot tröst. Vi behöver vara emotionellt närvarande.
• Möter barnet med värme, vänlighet och omtanke. När vi visar barnet att vi har en grundläggande välvilja och glädje bidrar det till en känsla av tillhörighet och trygghet, vilket är lika viktigt i den nedre delen av cirklen som i den övre.

Hjälper barnet att förstå, uttrycka och organisera sina känslor. Barnet behöver att vi kan dela och bekräfta dess känsloupplevelser samt hjälpa det att förstå och hantera dem. Detta kan vi göra genom exempelvis kroppslig närhet, ansiktsuttryck, röstläge och verbalt stöd. På så vis kan vi skapa förutsättningar för emotionell utveckling och ökad förmåga till självreglering på sikt.

En reflekterande kultur

Vi vuxna är händerna i trygghetscirkeln: Barnets trygga bas för utforskande, lärande och självständighetsutveckling i den övre delen av cirkeln och barnets säkra hamn för omvårdnad, tröst och skydd i den nedre delen. Detta innebär att kontinuerligt bedöma när det är möjligt och lämpligt för oss att följa barnets behov och när det är nödvändigt att ta ansvar och fatta beslut ifrån barnets bästa.

Trygghetscirkeln menar att vår uppgift är att alltid vara större, starkare, klokare och snäll.

• Att vara större innebär inte främst fysisk storlek utan handlar om förmågan att leda, organisera, planera och skapa struktur i olika situationer. Barn behöver känna att det finns en ansvarstagande vuxen som har överblick och kan skapa förutsägbarhet i vardagen.
• Att vara starkare innebär både fysisk och emotionell styrka. För barnet skapar det trygghet att veta att det finns vuxna som kan skydda och ta ansvar i svåra situationer. Emotionell styrka innebär att kunna reglera sina egna känslor och hantera konflikter eller påfrestningar utan att dras med i barnets affekter. När vuxna exempelvis reagerar med samma ilska eller frustration som barnet riskerar de att förlora sin förmåga att fungera som en trygg och stabil vuxen.
• Att vara klokare handlar om att besitta kunskap och förståelse som hjälper barnet att tolka och förstå sin omvärld. Genom att sätta ord på händelser, känslor och upplevelser bidrar den vuxne till barnets utveckling av förståelse och självreglering. Klokhet innebär även att kunna balansera sitt ansvar och ledarskap med respekt och lyhördhet för barnets perspektiv.
• Att vara snäll innebär att bemöta barnet med värme, respekt och omtanke, även i situationer där gränser behöver sättas eller beslut fattas mot barnets vilja. Ett vänligt och respektfullt förhållningssätt minskar risken för att barnet upplever rädsla eller osäkerhet i relation till den vuxne och bidrar istället till att stärka anknytningen.

Vi pedagoger kan hamna i situationer där vi ställs inför olika val hur vi behöver agera. Utifrån trygghetscirkeln finns det många situationer där det fungerar att följa barnets behov och då bör vi göra det och bekräfta barnets initiativ och behov. Å andra sidan kan det ibland vara nödvändigt att ta ansvar och bestämma som exempelvis när barn blir osams, när leken behöver avbrytas vid övergångar eller när leken tenderar till att bli farlig. När vi förstår barns behov är det lättare för oss att föreställa oss barnens inre och därmed vad de behöver av oss vuxna. Omsorgsarbete är komplext och i den pedagogiska verksamheten kan situationer uppstå som upplevs som utmanande, särskilt när barns behov kolliderar med våra egna eller när flera händelser kräver vår uppmärksamhet samtidigt. Det utmanar oss att förbli känslomässigt tillgängliga och möta barnen på ett lyhört och professionellt sätt.

Hajmusik

Under utbildningen i Trygghetscirkeln introducerades även begreppet ”hajmusik”, vilket syftar på de känslomässiga reaktioner som kan väckas hos oss vuxna när barn beter sig på sätt som kan upplevas som särskilt utmanande. Hajmusik kan beskrivas som ett slags falskt alarm som kan aktivera känslor såsom irritation, ilska, hjälplöshet, rädsla eller uppgivenhet. Våra tidigare erfarenheter och livshistorier påverkar hur vi tolkar och reagerar i olika situationer, ofta på ett omedvetet plan.

Ett tankesätt som satt sig hos oss pedagoger är att tänka utifrån en gungbräda, balans är viktigt. Det finns situationer som kan trigga oss, där vi vuxna kan upplevas vara stora och starka utan att vara snälla vilket kan resultera i att vi blir hårda. När vi upprepade gånger är hårda i vårt bemötande gentemot barnen riskerar vi att de känner sig rädda och väljer att inte vända sig till oss för att få stöd och hjälp. I andra situationer kan vi vuxna ha svårt att bestämma och vara större och starkare än barnet, där snällheten blir till eftergivenhet vilket kan beskrivas som att vi blir svaga. När vi blir svaga i vårt bemötande gentemot barnen kan barnet till slut uppleva att vi inte kan ta ansvar vid situationer som kräver det, och väljer även här att inte vända sig till oss för att få stöd och hjälp.

Genom att reflektera över våra egna erfarenheter och identifiera vad som väcker starka känslor hos oss kan vi utveckla en ökad självmedvetenhet och därmed stärka vår professionella handlingsförmåga. Att hitta en balans på gungbrädan handlar i hög grad om att vi vuxna verkligen är inställda på att ta rollen som ansvariga, att vi tar på oss ledarskapet i situationer där barns erfarenheter inte räcker till och att vi ibland får åsidosätta våra egna känslor för att kunna tillgodose barnens.

Trygghetscirkeln på våra förskolor

Vi har verkligen fått ökad kunskap kring att anknytning och barns grundläggande behov är en mycket viktig och central del för att vi ska kunna ta hand om och ge omsorg till de barn vi möter i förskolan. Barn är beroende av att möta lyhörda vuxna som är beredda att ge god omvårdnad. Det har blivit mycket tydligt att ansvaret att utveckla goda relationer ligger helt och håller på oss vuxna som arbetar inom förskolan.

När jag frågar kollegor vad de tycker om trygghetscirkeln säger de att det är en bra och tänkvärd utbildning som nu mera finns med i det vardagliga arbetet. Att vi behöver bemöta barnen på ett mer medvetet sätt för att kunna skapa möjligheter och förutsättningar för våra barn att lyckas. Med vårt förhållningssätt, vår kunskap och öppenhet kan vi alltid sträva efter att vara större, starkare, klokare och snäll i alla situationer.

En mycket viktig insikt vi tar med oss är att: för att varje barn ska få den omsorg och det stöd som det behöver, är det viktigt att vi inte bara uppmärksammar och bekräftar varandras styrkor, utan att vi också vågar ge konstruktiv återkoppling när vi ser att något i bemötandet av barnet kan utvecklas. Genom våra gemensamma reflektioner och genom att ta del av varandras perspektiv skapar vi förutsättningar för meningsfulla och utvecklande relationer, både för barn och vuxna. Vi ser att arbetet med trygghetscirkeln kräver mod, öppenhet och en vilja att föra öppna dialoger med varandra, samt att vi behöver reflektera över och vid behov våga förändra vårt eget förhållningssätt. Att ha en reflekterande kultur på våra förskolor bidrar till nya insikter och personlig utveckling för alla som är en del av våra verksamheter.

Skrivet av:

Emilia Hansson
Legitimerad Förskollärare
Klöverstugans förskola