Att arbeta förebyggande, hitta rätt stöd och hjälpa eleverna att nå målen är inget nytt. Ändå möttes vi ibland av en frustration över att vi inte alltid når hela vägen fram till alla. Hur kan vi arbeta för att nå alla elever, och hur bygger vi upp ett hållbart upplägg? Detta var några av frågorna vi ställde oss innan vi påbörjade vårt arbete med RTI.

RTI står för Response to Intervention och är en arbetsmodell som används för att tidigt upptäcka och hjälpa elever som riskerar att halka efter i till exempel läsning, skrivning eller matematik. Modellen bygger på ett system med stöd i tre olika nivåer, eller lager, som ökar i intensitet utifrån elevens behov:

Vi valde att fokusera på elevernas avkodning och lade upp ett arbete under ett läsår med tydliga och fasta avstämningar, uppföljningar och ”testperioder”. Det var nu arbetet började ta form: vi startade i augusti med att lärarna i årskurs 1 och specialläraren i svenska tillsammans diskuterade fram ett årshjul för hur vi skulle arbeta.

Vi valde att stämma av elevernas kunskaper med 6–8 veckors mellanrum (vi använde Legilexi eller gjorde avstämningar i den ordinarie undervisningen). Vi ville ha en regelbunden uppföljning för att kontinuerligt kunna följa elevernas inlärning. Målet var att ta reda på om insatserna gav resultat eller om upplägget behövde förändras. Effekten blev att vi tydligt märkte vilka elever som var i behov av att förflytta sig mellan de olika lagren – vilka som behövde stanna kvar på samma lager en ny period, och vilka som var redo att släppas helt.

Med denna modell upplever jag att vi under läsåret har varit mer flexibla och modiga i att våga ändra, skruva på eller avsluta olika insatser. Det ger också fler elever en chans att få rätt stöd i rätt tid.

De täta perioderna upplevdes inte längre som att vi ”testar bara för att vi ska”, utan varje test följdes av en diskussion som gav oss en större gemensam förståelse för elevernas avkodning. Det möjliggjorde djupare diskussioner mellan mig som klasslärare och speciallärare. Vi stod på en gemensam grund, kunde variera stödinsatserna oftare för eleverna och hjälpa fler i deras tidiga läsinlärning.

Detta är egentligen inget helt nytt och inget vi inte redan kände till, men upplägget fick oss att skruva på undervisningen lite extra den här gången. Det öppnade våra ögon för saker vi inte tidigare reflekterat över och gav oss drivet och motivationen i att våra insatser faktiskt gör skillnad. Inte bara för eleverna, utan även för vår egen utveckling mot vårt gemensamma mål: att ge stöd tidigt.

Nu väntar fler spännande upplägg med ett liknande tänk – i matematik, språkförståelse och mycket mer.