Hur rustar vi elever för en framtid där gränsen mellan sant och falskt blir allt mer otydlig?
Under våra dagar på SETT i Kista landar vi inte i nya verktyg, utan i frågor om ansvar, lärande och skolans roll i en föränderlig tid. 

Det är första gången vi är på SETT-mässan, Nordens ledande mötesplats inom innovativt och livslångt lärande. Och vi är här tillsammans, nio biträdande rektorer från Svedala, under två intensiva dagar. Redan i början blir det tydligt vad SETT vill vara, en plats för samarbete, reflektion och där olika perspektiv möts. Och någonstans där sätts tonen. För det är just i samtalen, mellan föreläsningarna, i mässhallen som mycket av det viktiga händer. Och där vi som biträdande rektorer får möjlighet att bygga vidare på våra relationer.

Vi lyssnar på en intressant föreläsning om AI där författare Johan Falk pratar om det som enligt honom är viktigt på riktigt. Att tekniken går allt snabbare och påverkar hela samhället. Här betonar Falk skolans ansvar, att vi måste säkra en tillräckligt hög lägstanivå på elevers AI- kunskaper. Samtidigt som AI kan vara en plugghjälp, finns också risker när våra elever väljer att skaffa AI-vänner som de bygger relationer med och kan styra deras liv i värsta fall i fel riktning. Frågan som stannar kvar hos oss är inte hur vi ska använda AI i undervisningen utan vad vi och våra elever behöver förstå för att kunna navigera i AI-världen? Falk lyfter också ett spännande existentiellt perspektiv: Vad händer med oss människor när maskiner tänker snabbare än människan?

Under föreläsningen Barns digitala liv -AI tillit och ledarskap är det något som skaver redan från början.  Vi lever inte längre i en värld där fakta är svårt att få tag på. Tvärtom! Vi lever i ett konstant flöde av information, åsikter och sanningar. Då blir det svårt att veta vad som faktiskt är sant. Förr var det den som visste mest som hade makt i vårt samhälle. Idag är det den som når fram genom digitala plattformar. Vi lyssnar inte alltid på den som har rätt, utan på den som vi känner förtroende för. Där någonstans har makten förflyttats!

Det blir tydligt i hur influenser och innehållsskapare tar plats över traditionella medier. Inte för att de vet mest utan för de finns närmre oss i våra flöden, i vår vardag och i våra relationer.

I nästa sal är det Linda Forssell Asp som pratar och det är något befriande i kontrasten. Från det stora och komplexa till det konkreta och nära; årsplaneringar och gemensamma strukturer. Vi fastnar vid en tanke; att struktur inte begränsar utan kan frigöra tid för annat.

Sen kommer föreläsningen om lärmiljöer och plötsligt handlar det inte om vad vi gör,
utan var och hur vi gör det. Det kan vara ljud som stör, blickar som dras bort och små rörelser i klassrummet som tar fokus. Sådant kan vi vänja oss vid, men det kan också påverka våra elever hela tiden. Det medför att vi behöver skapa förutsättningar för våra elever att kunna fokusera.

Skolbiblioteket har också en tydlig plats på mässan. På biblioteksscenen lyssnar vi bland annat till Maria Wilenius, generalsekreterare för Svenska Unescorådet. När vi tänker Unesco tänker vi ofta världsarv. Men deras uppdrag handlar även om utbildning, yttrandefrihet och tillgång till information. Och det knyter an till mycket av det vi redan hört under dagen. Om vikten av att kunna värdera information, om att förstå vad som är sant, och om skolans roll i att stärka elevers möjlighet att orientera sig i ett allt mer komplext informationsflöde.

I AcadeMedias seminarium lyfts oron att vi är på väg att skapa en ny klyfta mellan de som förstår AI och de som bara använder den. Det räcker inte att säga “var källkritisk”. Vi behöver hjälpa elever att förstå hur information blir till. Och här fastnar vi vid en formulering; att elever börjar uttrycka “allt kan vara fejk”. Vad händer då med tilliten och med framtidstron? Vårt uppdrag handlar inte bara om att utveckla digital kompetens, utan om att hjälpa elever att orientera sig i vad som är sant, trovärdigt och relevant.

Vi lämnar SETT med många nya tankar och insikter. Mässan har påmint oss om komplexiteten i vårt uppdrag samtidigt som vi tar med oss en känsla av riktning.  Vi tänker att det handlar om att skapa förståelse i en komplex värld, bygga hållbara strukturer och forma miljöer där lärande faktiskt sker. Och, att ge våra elever något som kanske är viktigare än någonsin; förmågan att förstå, värdera och fortsätta lära.

Skrivet av Therese Andersson och Sissela Svensson, Naverlönnskolan