Tre frågeord som ger barnen gemensamma språkregler

På Hattstugans förskola, Lilla Hatten i femårsgruppen finns det barn vars stora utmaning är att förstå ett händelseförlopp, att kunna återberätta det och samtidigt hålla reda på vad som är verkligt och vad som är fantasi. Det är tröttsamt och de hamnar lätt i konfliktlägen och kan medföra att barnen inte känner sig riktigt trygga;. Vårdnadshavarna blir oroliga när deras barn visar ledsna oroskänslor och inte vill gå till förskolan. Vi ville komma till rätta med detta och funderade över om det kunde vara någon form av språksvårighet?

Vi vände oss till vår specialpedagog som ordnade en kontakt med Svedala Språkteam. Utifrån mötet med en logoped från teamet, fick jag ta del av en pedagogisk metod, att vid samtal med barnen ställa tre frågor VEM? VAR? VAD? Dessa frågeord hjälper barnen med det svåra att strukturera upp samtalet när man återberättar. Efter en kort tids användande började vi se en skillnad hos barnen med svårigheter. För oss pedagoger öppnades det upp en stor nyfikenhet att även prova metoden i hela barngruppen. För i vårt uppdrag ska vi träna barnen i att återberätta sagor, berättelser och händelseförlopp i överenskommelse med förskollärarna i förskoleklass på Bara skola.

Vi har nu använt frågeorden frekvent i barngruppen under våren i samlingar, i undervisning, i lek och i konfliktlägen. Under en samling hinner vi ställa samma frågor till alla 25 barn i gruppen.

Vem lekte du med? 
Barnet svarar med namnen på lekkompisarna.

Var lekte ni?
Barnet svarar – På hela gården.

Vad lekte ni?
Barnet svarar – Vi lekte kurragömma.

Barnen stimuleras i att återberätta sin lek, de får bekräftelse och allas ord är viktiga. Vi använder också metoden med frågeorden men utifrån ett annat perspektiv, när vi tränar inför skolstart. Barnen blev indelade i fyra lekgrupper utifrån klassindelning A,B,C och D. De får leka i fyra olika lekmiljöer.

Vem? Blivande klasskamrater
Var? En av de fyra lekmiljöerna
Vad? Barnen får bestämma vad de ska leka

Barnen får tillfälle att träna samspel och samarbeta, de tränar tålamod, de tränar sitt språk som har en central roll för att stödja fantasi och kreativitet och de får träna sociala strategier på olika arenor. Barnen får mod att samtala och förmedla känslor, det som händer blir begripligt och hanterbart, de blir delaktiga och får en känsla av sammanhang. Jag ser så otroligt stora framsteg i alla våra barns utveckling i språk och kommunikation, det har gett oss språkregler, vilket är till stor glädje för oss alla.

Jeanette Släger
Förskollärare på Hattstugans förskola, Lilla Hatten

Det viktiga värdegrundsarbetet

På Hattstugans förskola finns avdelningen Nyponrosen äldre, där barngruppen heter Lappabyxan och i nuläget går här 22 barn i åldern 4-5. I denna barngrupp jobbar det tre pedagoger, som alla, har jobbat olika länge, har olika intressen och har genom åren tagit sig an olika roller som verksamheten krävt, så som utvecklingsledare, arbetslagsledare, fackliga ombud, ansvarat för hälsofrämjande arbete, aktivt arbetat med barnråd osv. men målet har hela tiden varit detsamma, och det är att hålla igång ett aktivt arbete med värdegrund. Värdegrund är ett ämne som kanske ofta tas för givet, eller kanske ses som en självklar del men aldrig riktigt sätts ord på. För den här barngruppen har, precis som pedagogerna, olika erfarenheter, är i olika åldrar, kommer från spridda delar av Skåne och till och med Sverige och bär stolt sin kulturella identitet. Och alla dessa individer ska samspela i en barngrupp.

Värdegrund är något som är ett konstant levande fenomen hos barnen och pedagogerna på Lappabyxan och vi återgår många gånger till regler och struktur för att göra gruppen så stabil och trygg som möjligt. Det som är viktigt för oss är att i detta också våga prova och se vad som händer, för hur hade vi annars lärt oss vad som fungerar och inte fungerar?

Dagarna är fyllda av skratt och nya frågor som väcks till liv av barnen, men parallellt med detta finns också utmaningar och dispyter. Det finns stunder där barnen inte kommer överens och har den klassiska diskussionen där fyra barn vill ha en och samma leksak, men det är här vi pedagoger på Lappabyxan ser verktygen som andra barn tar till och använder, som de lärt sig av vårt arbete med värdegrund. Det är lätt att vara för snabb och vilja flika in direkt för att lösa konflikter, men att ta ett kliv tillbaka och låta barnen, till en viss del,  hantera saker själva bör vara en del av varje pedagogs arbete. För det är i de här stunder som vi faktiskt hör hur barnen hanterar och omsätter sina kunskaper till en fungerande lösning av konflikten. Det är även i dessa stunder som de ger upphov till idéer som vi pedagoger aldrig kanske ens skänkt en tanke och som hjälper kompisarna att ta sig vidare i leken.

En fin reflektion som uttrycktes av ett av barnen, hände när vi var iväg på en utflyktsdag. Vi hade traskat iväg till dungen i Bara och utforskade vår närmiljö. Barnen lekte och utmanade sig själva genom att gå upp och ner i de branta kullarna, men det som de såg mest fram emot, var när lunchen skulle komma. Köket hade anordnat pastasallad och barnen satt och åt maten från kåsor på stubbar, bredvid varandra. ”Nu äter vi som en familj.”,  sa ett av barnen, och det värmde i oss alla, för ja det stämmer, vi är ju som en familj. Det talade för hur trygga barnen är, när de höll med sin kompis ord och vi verkligen njöt av varandras närvaro på vår utflyktsdag.

Värdegrund är för oss, på Lappabyxan, den tysta undervisningen. Det är i den vi provar och ompröva olika idéer och tankar och det är den som lever hela tiden hos oss under våra dagar på förskolan. Det är även här vi tar tillvara på barnens röster och tankar och omsätter dem i praktisk verksamhet. Det är genom vårt arbete med värdegrund vi nu ser en trygg barngrupp, som frodas och lär sig nya kunskaper, men även empati och förståelse för omvärlden samtidigt som deras självkänsla och tillit till sig själva stärks och byggs upp, och hur fantastiskt är inte det?

Louise Frank 
Leg. Förskollärare
Hattstugans förskola