Vad är egentligen god undervisning? Det är en fråga vi ständigt ställer oss på Spångholmsskolan. För oss är svaret inte en enskild metod, utan ett systematiskt arbete där god undervisning vilar på fyra stabila ben: ledning, stöttning, kognitiv aktivering och tydlighet. Genom att låta dessa dimensioner samspela skapar vi en miljö där hög utmaning möts av ett lika högt stöd.

Under innevarande termin har vi valt att rikta strålkastarljuset mot just stöttning, eller scaffolding, konsten att erbjuda eleven en temporär stöttande byggnadsställning som möjliggör nästa steg i utvecklingszonen utan att läraren tar över ägandeskapet för lärandet. 

Stöttningens tre nivåer

För att optimera stöttningen i undervisningen och skapa en så optimal lärmiljö som möjligt för våra elevgrupper har vi delat upp arbetet med stöttning i tre nivåer: makro, meso och mikro. Denna uppdelning gör det möjligt för oss att arbeta systematiskt med allt från den långsiktiga kursplaneringen och lärmiljöns organisering med stort fokus på undervisningsgruppen och dess sammansättning, till de snabba, formativa anpassningarna som sker i den direkta interaktionen med eleven. 

• Makrostöttning (inför uppstart av arbetsområde): Detta sker utanför klassrummet. Här handlar det om att designa spelplanen. Vi tittar på den specifika elevgruppen: Vilka är deras styrkor? Var brukar det låsa sig? Vi tar fram olika former av stödstrukturer som gynnar just den elevgruppen, sätter tydliga mål, planerar progressionen och organiserar klassrummet för att passa just dessa individer.
• Mesostöttning (detaljplanering inför lektion): Här går vi ner på lektionsnivå. Hur ser strukturen ut för just detta pass? Vilka mallar, instruktioner eller visuellt stöd behövs för att lektionen ska flyta och eleverna ska kunna ta till sig undervisningen på bästa möjliga sätt?
• Mikrostöttning (i stunden): Detta är den i förväg oplanerade interaktionen mellan lärare och elev. Det är här de där frågorna som fördjupar tänkandet ställs eller en liten ledtråd ges som får eleven att komma loss. Mikrostöttning kan inte förplaneras utan kräver en närvarande lärare som läser av situationen här och nu.

Att bygga grunden med makrostöttning

Under terminsstarten har vi fokuserat på makrostöttningen. Genom att i ett tidigt skede, innan uppstarten av ett arbetsområde, fokusera på gruppen som helhet och identifiera gemensamma trösklar i ett tidigt skede, har vi sett hur vi kan bygga in effektiva stödstrukturer i själva undervisningsdesignen. Stödstrukturer som gynnar hela undervisningsgruppen och skapar en tryggare och mer lärande miljö. En väl genomförd makrostöttning minskar dessutom behovet av akut ”brandsläckning” (mikrostöttning) under lektionstid. Det handlar om att arbeta förebyggande snarare än reaktivt.

Teori möter praktik genom Case-arbete

Det som har lyft arbetet med makrostöttning är att vi förutom teoretiska föreläsningar också har lyft in teorin i praktiken. Tillsammans har vi arbetat utifrån case kopplade till våra elevgrupper och kommande arbetsområden i respektive ämne. Genom att arbeta med case har vi kunnat skapa de bästa förutsättningarna för respektive elevgrupp genom att identifiera vilken stöttning som just den gruppen behöver och gynnas av.

I våra ämnesgrupper har vi valt ut specifika klasser som vi analyserat utifrån följande:

1. Kartläggning: Vilka styrkor finns i gruppen? Var finns fallgroparna?
2. Strategi: Vilken typ av makrostöttning (t.ex. ändrad möblering, tydligare delmål eller t ex förberedda skrivmallar) hjälper just denna grupp att nå längre?

Arbetet med makrostöttning har lett till ett mer strukturerat arbete med stöttning kopplat till specifika undervisningsgrupper innan sjösättningen av ett nytt arbetsområde. Genom att arbeta förebyggande med att identifiera gruppens styrkor och tillkortakommanden kopplat till den kommande undervisningen skapar vi en undervisningsmiljö där utmaning och stöd går hand i hand. Vi bygger helt enkelt en gemensam stöttande byggnadsställning för gruppen i sin helhet som gör att eleverna kan nå längre. En ställning som också förhoppningsvis minimerar behovet av mikrostöttning under själva lektionen. 

Arbetet med scaffolding är en pågående process. Genom att ha delat in stöttningen i tre nivåer, makro, meso och mikro, har vi också skapat ett gemensamt språk för att diskutera och utveckla vår undervisning. Nästa steg i vårt utvecklingsarbete är att rikta fokus mot stöttningens mellannivå, den så kallade mesonivån. Denna form av stöttning, som tar sin utgångspunkt i lektionsnivån, förutsätter en genomtänkt och detaljerad planering av lektionens struktur. Planeringen ska ge läraren möjlighet att anpassa stödet under arbetets gång utifrån elevernas progression så att stödet successivt trappas ner.

Linda Sonesson och Jelena Lazic
Spångholmsskolan